Dagen före midsommar 2017. Mängder med Svenskar skall resa med tåg och otroligt många skall från Stockholms Central.
Söder om Stockholm, i en tunnel vid Södra stationsområdet arbetar två personer med kablar. Det är på morgonen och de flesta ser fram emot midsommar. Exakt vad de skall göra och varför spelar ingen roll. Vad som spelar roll är att bägge två skadas när de kapar en ledning med 6 000 volt i. Den skulle inte vara spänningsförande, eller så skulle just den kabeln inte kapas…
I vilket fall som helst så började det brinna. Arbetarna fördes till sjukhus och branden tillsammans med röken skadade annan utrustning. Tyvärr blev detta så illa att i princip all trafik som passerar det aktuella området ställdes in. Ingen vet än hur mycket som är skadat och vad som behöver göras.
På stockholms central flippar alla informationstavlor i princip samtidigt över till ”Försenad” (det är sällan jag åker tåg så jag vet inte exakt hur det trycks ut). Men vi kan vara säkra på att SJs webb, trafikverket, MTR och alla andra tågoperatörers webbplatser direkt blir tungt belastade när resenärer vill ha information. Kundservicemedarbetare runt om i landet nås av samma information som alla resenärer. Trafiken till/från CST (benämning i tågvärlden på Stockholms Centralstation) är stoppad pga kabelbrand.
Några tåg blir stoppade i tunnelsystemen under stockholm. Tågnätet under stockholm är otroligt trångt, och mängder med trafik måste samsas på ett bansystem som designades under sent 1800tal. Tågen som stoppas blir strömlösa (du kommer ihåg att någon kapade en strömförande kabel?) och det betyder att det blir mörkt. Luften slutar cirkuleras och temperaturen stiger då inget kyler luften längre.
Det här är ett intressant upplägg för en katastroffilm. Eller starten på apokalypsen typ…
Det vi vet än så länge är följande: En arbetsplatsolycka har inträffat. Två personer har förts till sjukhus. Tågen står still Kabelbrand har inträffat. Tågen står still. Det här är fakta, alltså sådant som hänt och inte kan förändras.
På CST samlas tusentals personer som inte kommer med sina tåg. De har kontanter och andra betalningsmedel. Det är sommar och ingen riskerar att frysa ihjäl pga kyla. Det finns mängder av butiker på CST och i närområdet. Mat går att köpa överallt och allt från vatten till starksprit finns i överflöd. Sittplatserna har troligen tagit slut men det finns gott om golvyta att sitta på.
Nu inträffar det som är så oerhört intressant. Alla klagar på samma sak. Det finns en sak som är viktigare än allt annat och som de väntande resenärerna törstar efter som en zombiehord efter en ensam överlevande. Information.
Alla vill veta mer. Alla är övertygade om att ”någon” vet mer än andra. Jakten på information driver hordar av människor att gång på gång trycka ”refresh” på webbsidor, att återigen ringa kundservice eller att för 50:e gången kolla facebook om det finns något mer att veta. Rykten sprids med blixtens hastighet genom hoperna. Någon har hört att en annan fått reda på att 13.50 tåget till Göteborg skall gå från perrong 19. Massan springer dit, även de som skall till Ängelholm, Malmö och Karlskrona – för vem vet om det kanske är så att det här är tåget med stort T. Tåget som skall frälsa oss och få oss att kunna fira midsommar som vi skall. Frälsartåget!
Men nej. Det var ju kabelbrand. Det var ju stopp i trafiken. Felet är komplicerat och Trafikverket arbetar frenetiskt för att få igång trafiken. De säger att ny preliminär tid är 14. Sedan 14.30, sedan 16, sedan 16.30…
Det alla klagar på är att de inte får någon information. Alla törstar efter information. VI BEHÖVER INFORMATION! Jag ser framför mig hur horder av människor börjar drar från butik till butik, plundrar och stjäl och förstör och skanderar INFO, INFO, INFORMATION. Var har ni gömt informationen?!?!
Men det är min hjärna som gillar att skruva situationer bortom rimlighet… Det ”Svensken” gör är att klaga istället. Vi får ju ingen information. Varför berättar ingen vad som händer… Cue gråterskor som skriker ut sin förtvivlan över informationen som är saknad i strid. Informationen som försvann med lika snabbt som MHflighten försvann från radarn. Informationen som är gömd i pyramiderna… Eller inte. De vill ha mer information om kabelbranden. Vad händer, när är det fixat? Vi skall ju fira MIDSOMMAR!!!!
Åter till det vi vet. Arbetsplatsolycka. Två personer till sjukhus. Kabelbrand. Vad i det behöver pöbeln mer information om.
1. SHTF. Skiten träffade fläkten. Dagen före midsommar, när det ”inte får inträffa” så inträffar det. Det gick fel helt enkelt. Det var ingen som gjorde det ,med fliut. Tror du mig inte kan du ju prova att klippa en strömförande kabel med sax i ditt he,.
2. De som kan, jobbar så hårt de kan för att lösa problemet. Ingen vill att tågen skall stå stilla. Ingen vill ha massa passagerare stående sysslolösa på stationer och perronger. Tro mig, det alla fokuserar på är att tågen skall komma igång.
Och mitt i allt detta springer pöbeln runt och ropar efter information. De gråter ut i radio. Får sprida sitt mantra i tidningar och till webbartiklar. ”Vi får ingen information”… ”Varför får vi ingen information”…
Ur ett katastrofplaneringsscenario tycker jag detta är oerhört intressant. Många blir helt lamslagna av en störning i deras välordnade liv. Sillen är inlagd, midsommarstången panerad och nubben kryddad. Då blir de strandade utan information och livet går från ”Its a wonderful life” till ”Fear the Walking Dead”. Fast egentligen inte. Livet är fortfarande stabilt, ingen dör (jag är fullt medveten om att två personer skadades) och när du är framme på din destination så kommer du äta sill och potatis, du kommer äta gräddtårta med jordgubbar och nubben kommer flöda. Med det sagt så var det här inte ens ett problem, möjligtvis en liten störning i Svenskens välordnade liv men inget världsomdanande.
För återigen, den viktiga informationen visste alla. En olycka har inträffat. Tågen rullar inte. Alla jobbar så hårt de kan för att lösa det.
Ändå, så skriker ”alla” efter mer information. Fundera på det. Varför kräver så många att få. Varför är det så få som löser sina egna problem?