Som de flesta dagliga pendlare förmodligen vet och upptäckt är morgontågen ofta försenade numera. Själv åker jag vanligen först framåt nio och drabbas därmed inte så hårt av förseningar. Eventuella stopp inträffar i regel tidigare på morgonen och när det är dags för mig att åka brukar trafiken ha kommit igång igen. Och om alla tåg är lika mycket försenade… tja, då gör det väl detsamma – det är ju frekvensen som är viktigast.
I morse hände det som emellanåt är så praktiskt med förseningar.
Det var trött måndag morgon och jag var sent ute, hade nätt och jämt hunnit få i mig frukosten innan det var dags att hasta iväg till tåget. Det där med att köpa med sig en välbehövlig kaffe latte från fiket på hörnan var bara att glömma – valet stod mellan att missa tåget eller köpa kaffe. Well, då väljer jag tåget.
Idag ville mig trafikgudarna väl och displayen ovanför spärrarna annonserade en försening på hela tre minuter. Och eftersom det för en gångs skull inte var någon kö av kaffetörstiga på fiket hann jag därmed både inhandla min efterlängtade latte och gå till rätt ände av perrongen innan tåget kom.
Alla förseningar är sannerligen inte av ondo.
/Mia*
