Sparring schmarring – skrattfest deluxe

Minne som en elefant säger man ju… Var bra förberedd innan sparringen idag. Min gameplan var att ta det lugnt, köra avslappnat och använda höfterna istället för handstyrka.

Photo

Det fungerade faktiskt. I typ 10 minuter. Sedan satte P Blåbälte ribban med att vi skulle köra till submission (ja du vet när man klappar för att man ger upp). Problemet var att jag precis slowrullat riktigt behagligt med Blåbälte A, men olyckligt nog hamnat precis i ingången till en armbar.

Eller jag kanske skall vara ärlig, Blåbälte A hade skickligt manövrerat mig för att komma dit. Det tog med andra ord inte särskilt lång tid innan armbaren satt och jag behövde klappa. A visade misstaget jag gjorde, vilket är ganska uppenbart så här i efterhand.

Därefter satte guldfiskminnet in. Poff, så var min gameplan borta. Men sparringen gick bra ändå. Sätter jag in lite aggressivitet istället för att vänta in kombattantens drag så hamnar jag ofta ganska bra. Lite mer vilja för att komma ur trianglar och armbars så kommer det bli bättre, och lär jag mig att tänka T-rex för armplaceringen (istället för att sträcka ut dem) så kommer det bli svårt att sätta trianglarna.

Kolla, en gameplan för söndagens sparring. En aggressiv T-rex som inte vill sitta i trianglar. Det ska väl till och med en guldfiskhjärna som jag komma ihåg?

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *