Tess har som utmaning den här veckan att gå 15' steg varje dag. En riktigt bra utmaning tycker jag. Jag klurar på att ge henne några nya utmaningar när hon är klar med den här.
Själv har jag blivit allt sugnare på att plocka upp fotograferingen igen. Fotografering är riktigt kul, speciellt street, men jag har inte ork att göra bra bildurval, skriva bildtexter, publicera etc så jag har legat lågt med det. Satt och läste på Feber i deras fotosektion och funderade så smått på et par fotopromenader. Desan kom Tess och föreslog att vi skull göra en utflykt och gå runt Brunnsviken.
En inte helt dålig ide tycker jag. Med tanke på vädret så lär det väl vara några tusen andra människor där, men det kan man ju leva med. Sedan snubblade jag över Fotosöndag som jag inte brytt mig om på länge heller. Veckans tema är dörr.
Så det får bli en kombinerad långpromenad, solskenspromenad, hundpromenad, fotopromenad.
Kameran jag tar med mig är iphonen. Egentligen skulle jag hellre ta systemkameran men jag ids inte släpa den tillsammans med att hålla styr på en eller två hundar. Så det får bli den som är enklast att bära helt enkelt.
För övrigt så hade jag innebandypremiär igår. Har inte spelat innebandy på över ett år på grund av axeln. Jag hade ju en naiv tanke om att all löpning skulle göra mig till en stålman på plan. Det gick sådär kan man säga. Min vanliga löpstil är inte framåtböjd som en ostbåge springandes maxfartsintervaller med en pinne i handen… Sedan kan det ju vara så att styrketräningspasset med fokus på triceps, axlar och rygg precis innan inte heller underlättade. Men som de brukar säga, allt som inte dödar är jäkligt jobbigt. Och det var det. Pain is gain, #ETG #aldrigvila #icaniwill och allt vad det heter. ETG är min favorit bland träningstaggarna.
Så nu så intalar jag mig att innebandyns explosiva intervaller, vändningar och ooptimala löphållning kommer leda till resultat i löpspåret. Visst? Visst?