Skytte har en viktig roll i samhället — dock så ser samhället på vapen, jakt och skytte som en ful avart som skall regleras, byråkratiseras och förbjudas så långt det är möjligt. Varför har det blivit såhär?
Tidigare var skytte, vapen och jakt en naturlig del av livet. Idag är den som är intresserad av jakt en nöjesmördare [sic], den som gillar vapen en blivande terrorist som kommer skjuta ihjäl alla skolbarn [sic] och den som är intresserad av skytte något som andra skakar på huvudet åt.
En ungdom som på 1950-talet tog bussen till skjutbanan, med mausern på axeln, sågs av det dåtida samhället som en sund och välartad person. Länge var det så att skarpskyttar och jägare var aktade personer. Skulle någon idag ta bössan på axeln och vänta på bussen så skulle polisen bemöta det med dragna vapen och våldsam behandling.
Den frivilliga skytterörelsen, som under 1900-talet skolade tusentals elitskyttar, förvandlades under några årtionden från en folkrörelse till något fult och hotfullt i polisens och andra myndigheters ögon.
Katarina Skjutbana
Det är inte många som vet var Katarina skjutbana låg. Vid sekelskiftet tog det lång tid att ta sig på slingrande stigar från Södermalm genom hagar, skog och ängar Sickla kvarn där skjutbanan låg.
Betydligt fortare gick det att ta ångslupen “Nackanäs” från Barnängens brygga på Södermalm till Sickla Kvarn.
Skjutbanan var anlagd på uttorkade Lillsjön, ungefär där Markuskyrkan ligger idag.
Det fanns skjutvallar för 50-, 100-, 200-, 400-, och till och med 600 meters avstånd. till
Katarina skytteförening var en av Stockholms mest aktiva skytteföreningar och under både första och andra världskriget var försvarsviljan på topp — så också förståelsen för att ett gott skytte ligger till grund för mycket.
I slutet på 1930 talet planerade Stockholms Stad “Bostadsområde å Södra Hammarby” och redan då fanns tunnelbanan med i planerna. Skjutbanan avvecklades 1942, jämnades med marken 1944 och den nybildade stadsdelen Björkhagen byggdes 1946–1950.
Varför är skyttet så viktigt
Det finns många yrkesgrupper som använder skjutvapen i sin tjänsteutövning. Dessa behöver mängdövning och utan civila skjutbanor står vi snabbt utan folk som kan använda ett skjutvapen när det behövs. Sedan kommer kritiken snabbt över hur dåligt skjutvapnen hanteras tillsammans med mer krav på regler och byråkrati.
I ett större perspektiv så finns det över 619 000 vapenägare i Sverige, varav över 300 000 är aktiva jägare. För att få inneha vapen i Sverige så krävs det mängder av kontroller, utbildningar och i många fall även bevis på aktivitet. Den som inte lever upp till samhällets höga krav blir av med sina vapen då register och anmälningsskyldighet körs ihop.
Fotboll är enligt RFs Idrotten i Siffror 2017 med sina ca 870 000 utövare den sporten som utövas mest i Sverige. Med 600 000 vapenägare så kommer skyttet på 2:a plats bland de organiserade aktiviteterna i Sverige. Golf kommer 3:a med ca 500 000 utövare. Dock är det organiserade skyttet med Skidskytte, Skyttesport och mångkamp särredovisade vilket gör att de inte syns.
Dessutom hör skytte, både inom Skidskytte och Skyttesport till de idrotter som ökat mest bland ungdomar inom RF-förbunden det senaste decenniet.
På ungdomssidan syns knappt jakt och skytte. Då dessa aktiviteter tenderar att “gå i arv” och vara en livsstil så vet vi att barnen i en familj som ägnar sig åt skytte/jakt följer med på stor del av de relaterade aktiviteterna. Detta gör att det uppstår ett enormt mörkertal om hur många som faktiskt lägger tid på vapen och vapenrelaterade aktiviteter.
Mängden vapenintresserade syns inte i samhället — vilket gör att samhället effektivt reglerar och byråkratiserar vapen in absurdum
Så här skriver Roslagens viltvård i ett bra inlägg på Facebook
“Långt inne i den täta vegetationen, där solens hetta eller strålar inte når, sticker en semafor upp upp bakom ormbunkarna. Man måste nästan stå tätt intill för att kunna se den. Buskaget är så tätt att det endast går krypa på all fyra för att ta sig fram.
Kryper man lite närmare tonar målområdet på en 200-metersvall upp sig — likt en bortglömd lämning från en förhistorisk civilisation.
Fram till 1980-talet (exakt år för nedläggningen har inte gått att få fram) var detta en skjutbana. I det lilla faluröda redskapsskjulet intill vallen ligger tavlor, tavelställ och markeringslappar kvar som det lämnades för mer än 30 år sedan.
“Hemvärnets tomhylsor” står det skrivet på en låda. Svartvita fotografier i klubbhuset vittnar om en aktiv föreningsverksamhet när det begav sig. Bilderna visar tävlingar och byggnationer på banan. Föga anade de leende personerna på bilderna att de snart skulle tvingas överge sin skjutbana.
Under 1900-talets andra hälft svepte en våg med nedläggningar av skyttebanor fram över landet — som delvis även berodde på ett minskat intresse för skyttet.
Den frivilliga skytterörelsen, som under 1900-talet skolade tusentals elitskyttar, förvandlades under några årtionden från en folkrörelse till något fult och hotfullt i polisens och andra myndigheters ögon.
Byråkrati, absurda och orimliga krav
Men aktiva, hundraåriga skytteföreningar med tävlingsskyttar i landslagsnivå är inte längre en garanti för fortsatt skytteverksamhet. Idag finns det ett nytt hot. Det nya hotet är Polismyndighetens vilja att döda skytterörelsen. Miljöfrågorna går i regel att lösa och de flesta skytteföreningar jobbar aktivt med miljöfrågorna — till exempel buller. Många skytteföreningar ser idag ett ökat intresse för sporten. Men polisen absurda och orimliga krav på laglydiga vapenägare blir ett allt större problem och folk ger upp inför de extremt byråkratiska och obegripliga kraven som polisen ställer, till exempel när femårslicenser ska förnyas.
Polismyndighetens allt mer rabiata beteende, som ofta saknar lagstöd, är ett hot mot skytterörelsen och som på sikt sannolikt kommer stänga fler skjutbanor än vad miljölagstiftningen och skytteföreningarnas sjunkande medlemstal någonsin har gjort.
Vad är det som hänt?
Att urbanisering fått många skjutbanor att lägga ner är tydligt. Vapen, jakt och skytte har gått ifrån att vara en självklarhet till en samhällets avart långt ifrån de accepterade normerna. Trots att vi vet att det är den näst största aktiviteten i Sverige. Trots att vi vet att det är en livsstil som går i arv.
Urbanisering och distans till naturen
Ju längre vi som samhälle kommer från skogen, desto märkligare framstår aktiviteter som jakt. När vi kan köpa ärtor, sallad och havregryn färdigpaketerad i butiken så tappar vi förståelsen för arbetet bakom produkten. På samma sätt förstår vi inte arbetet som ligger bakom köttet som ligger vacpackatt i kyldisken heller. Ju längre vi kommer från naturens självklarhet, desto större blir oförståelsen för varför vapen behövs.
Vapen och kriminella
Kriminella bryr sig inte om lagar. Kriminella behöver kunna visa mer makt än andra kriminella. Med vapen får de kriminella ett maktövertag över andra icke beväpnade. Polisen har våldsmonopol i Sverige, dvs att de är de som har rätt att med dödligt våld stoppa en kriminell persons aktiviteter och påverkan på det civila samhället.
När poliserna inte längre syns på våra gator och det finns områden där polisen måste skicka två patruller för sin egen säkerhets skull så är det lätt att hävda att vapnen eskalerar våldssituationen. Vilket de också gör — men ändå inte
Legala och illegala vapen
Den tredje delen som påverkar är de illegala vapnen som flödar in över gränserna. Legala vapen stjäls knappt och har under den senaste 10års perioden knappt använts i något brott. Detta för att ammunitionen till legala vapen är svår och dyr att få tag på. Dessutom är jaktvapen så ineffektiva och långsamma att använda att den som försöker snabbt blir ihjälskjuten. En tredje faktor är att de illegala vapnen är så otroligt enkla att komma åt
Det är inte jaktvapen eller sportskyttevapen som smugglas in. Det är billiga vapen med ammunition som enkelt går att hitta på svarta marknaden som är fokus för de kriminella
Har du undrat varför det vid så många skjutningar skjuts så många skott, men att så få skadas?
Här har du en av anledningarna. Vapen som används i de kriminella kretsarna är sällan särskilt välvårdade eller omhändertagna. Vapnet är ett verktyg som snabbt skall kunna dumpas eller säljas vidare, så vapenvård med rengöring och inskjutning sker sällan. Det är inte heller precisionsvapen från första början, utan vapen som är effektiva tack vare sin höga eldkraft.
Dessutom ser du här anledningen till varför polisen anser att jaktvapen med vikbar kolv inte är ansedda för jakt. Många kriminella vapen är halv eller helautomatiska. När de används är det inte precision som efterfrågas, utan att de kan skjuta många kulor snabbt. Inte ens militären använder metoden att vika undan kolven och skjuta från höften då precisionen blir obefintligt. Dock kan metoden användas för brute force säkring av ett osäkert utrymme.
Vad krävs för att hetsjakten på den näst största aktiviteten i landet skall bytas till en naturlig attityd mot vapenägande, sportskyttar och jägare?
Den som aldrig hört fågelsång kommer inte heller upptäcka att fåglarna är utdöda. Att inte förstå skyttets viktiga roll i samhället kommer leda till att det dör ut.