Jägare ses inte alltid som positivt av övriga i samhället. Därför väljer jag att hålla mig själv lite hemlig ett tag, men jag vill dela med mig av min tankar nu när min resa mot jägarexamen, vapenlicens och skytte börjar.
Mina förutsättningar är enkla. Som barm 6–14 år hade jag en nära relation till en “vildmarksgubbe” som kunde allt om att leva på vad naturen ger. En hel del av det har fastnat men så här när det är för sent så inser jag att jag hade vilja lära mig mer.
Att ta jägarexamen är inte ett helgnöje med att åka iväg till en herrgård och ta en intensivkurs för mig. Jag vill förstå, vara kompetent och kunna. Inte bara ha klarat teorin och skytteproven.
Därför den här “bloggen”