Vi tog ut hundarna på en skön runda igår. Det är det klassiska 5 km spåret i Hanveden. Starten är previs vid fotbollsängarna, åby/nytorps ängar(kärt barn har många namn).
Det finns rester av några byggnationer, en liten jordkällare och några husgrunder, i det området. Tittar du på kartbilden längre ner så är det där vi svängde höge av från grusvägen. Så här skrev kommunen när jag frågade om vad det kunde vara och vad det ”officiella” namnet borde vara:
Här kommer uppgifter som du önskat.
Torpet måste vara Nytorp. Nytorp finns från början i husförhörslängder (HFL) från 1690. Under äldre tid kallades stället för Åby, Nytorp. (finns flera Nytorp i kommunen) Den första uppgiften om torpare på stället finns i början av 1810-talet. Det var sedan torp ända fram till 1884. Det året dog torparen på på stället. Han efterträddes av arbetare fram till tom 1895. Trots att det var bebott av arbetare så står det i HFL för år 1895 att det var oskattlagt torp under Åby prästgård. I jordeboken från 1740 står att Nytorp är oskattlagt torp på prästgårdens ägor.
Numera återstår bara grunder av Nytorp som brändes ner 1981.
Kanske kan du senare få mer kött på benen då det gäller folk som bott på torpet, eftersom det finns personer som känner till historien om människor på Nytorp.
Du kan också kolla på biblioteket på Kulturhuset, där det finns ett hembygdsrum, där bla skriften Torp och backstugor, Haningebygden Nr 32, 2000 finns. Haninge hembygdsgille har gjort en torpinventering i Haninge och detta är en skrift i anslutning till denna inventering.
Jag är nyfiken på storyn, så det kanske är läge att göra lite efterforskningar och skriva ett inlägg a la Osevärdheter (vilka jag tycker gör ett utmärkt jobb med hobby arkeologi). Men det är ett annat inlägg.
Jyckarna var riktigt glada i att få leka runt i skogen. Den här gången slapp vi bajsglufsande och kadaverapport, två grenar hundarna i vanliga fall gillar att excellera i.
Gyttjepölssimning då undrar du? Japp stora som små pölar testades för att se om de var simvärdiga, som den här
Det är något med telefonen och kameraappen. Så fort jag tar fram kameran så slutar de med vad de gör och kommer de nära istället. Men att dricka dyvatten är alltid uppskattat.
När de var som skitigast så hade vi kommit ut på grusvägen efter första skogspartiet, och känner du igen dig i området så är det där man tar höger, en liten nerförsknix, över bron och sedan uppför långa backen med fallna trädet.
Bron är i vänstera nedre hörnet. Ninja och Samuraj ba, hallå, kolla här, här kan vi gå!
Rena(re) blev de i alla fall.
Tyvärr så har motorcyklisterna tagit över spåret, så de första två kilometrarna är rejält sönderkörda. Djupa hål har skurits in av snabbt spinnande däck och nu samlas vattnet där. Skall prata med kommunen. Jag tycker det är synd. Endurospåren finns borta i jordbro, och grusgropen borde ju räcka till. Men inte då, då måste man köra på ett uppmärkt motionsspår. Trist!
Det blev en ganska bra runda tillslut.
Jag (i egenskap av överstestigfinnare) tog beslut på att inte följa spåret sista kilometern. Vid kalhygget, där tillfarten till sörmlandsleden passerar 5 km spåret så tar spåret av ner mot det som tidigare var en bäck och lite blöt skogsmark. Efter avverkningen så har det förvandlats till ett träsk, och eftersomdet är gott om smältvatten så tog vi vägen över bergshällarna istället.
Är lite sugen på att springa denhär rundan. På mountainbike kan jag den utan och innan, har cyklat den i över ett decennie nu 😉 så jag vet var varenda rot ligger.
Men terränglöpning är nästa sak att prova. Skall bara låta det torka upp lite, för början på spåret är ospringbart om man inte vill halka runt i lera, och det vill inte jag.
Löpningen nu består i att skala av sekundrar på kilometersnittet, men mer än det i ett annat inlägg. Det var tungt att springa några timmar efte den här promenaden, så det kan bara bli bättre till nästa gång