Passade på att starta en diskussion om att spåra vilt. Det jag ville var att få tips på hur jag kan lära mig att spåra vilt, men diskussionen snurrade snabbt in på lagtext, juridik och annat.
Centralt i detta är jaktlagen, allemansrätten och tidigare domar.
Vad säger Jaktlag (1987:259)?
2 § Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg.
Här definieras att jakt är att fånga eller döda vilt. Och att aktiviteter som att söka, spåra eller förfölja vilt i syfte att döda eller fånga det också är att anse som jakt.
5 § Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt. Förbudet hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas av markinnehavaren i syfte att motverka skador av vilt, om sådana skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt.
Ta första meningen i andra stycket- här kör en juridiskt oskolad person lätt i diket. Det står ju att en inte får förfölja eller ofreda vilt här. Rätt, men fel. Rätt sätt att läsa detta är baklänges 🙂 “Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt”. Definitionen på jakt var ju att fånga/döda vilt. Så det jaktlagstiftningen säger är att du i syfte att fånga/döda djur får ofreda och förfölja djur.
Vad gäller ansvar för ditt handlande så stipuleras (dvs bestäms) detta i jaktlagen.
En åklagare skulle kunna ta dig till tings för ditt handlande. Då skall uppsåtet bevisas (eller så skall det visas att du varit grovt oaktsam) och sedan kan du dömas till böter enligt 45§.
Detta är intressant då du måste lagföras av polis. Det gör att en uppretad jägare eller markägare enbart har rätt att ring apolis och polisanmäla dig. Om polisen kommer till platsen är ju svårt att sia om. Men kommer de inte så händer inget.
Eftersom straffskalan är böter så får motparten inte göra ett så kallat envarsgripande.
Om personen håller kvar dig är detta ett frihetsberövande. Är personen som håller fast dig dessutom beväpnad blir situationen mycket allvarlig.
Så jaktlagstiftningen går egentligen inte att applicera om ditt syfte inte är att fånga eller döda djur. Då kliver allamensrätten in.
Vad säger allemansrätten?
Nu blir det knepigt, för allemansrätten är ingen lag — men den finns inskriven i lagen. Dock väldigt kort och extremt öppet för tolkning
Den lagtext som i praktiken styr allemansrätten ingår i huvudsak i 2 och 7 kapitlet av miljöbalken. Det enda som uttryckligen finns skrivet om allemansrätten i miljöbalken är dock: “Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den” (kap 7, 1 §). Naturvårdsverket sammanfattar allemansrätten i orden ”Inte störa — inte förstöra”.
Du får inte störa och du får inte förstöra alltså.
Stör du djur om du spårar dem? Kanske faktiskt. Men är det olagligt? Nu blir det svårt. Någon måste anse att du gör detta (finns troligen någon). Men för att du skall kunna fällas för det måste det finnas uppsåt och åklagaren skall påvisa att du gjort detta med uppsåt.
Detta innebär att du faktiskt måste ha uppsåt att störa viltet och att det skall bevisas att du störde dem med flit för att du skall kunna fällas för det. Vilket är svårt. Troligen skulle det också/eller räknas som djurplågeri med och då är det andra lagar som skall beaktas.
Sammanfattning
Lagar är svårt, och här finns det inget i förarbetena eller prejudicerande domar som kan användas. Allemansrätten kan vi glömma rent juridiskt och i jaktlagstiftningen så kan du fällas om du förföljt eller ofredat vilt med uppsåt. Vilket ett framspårande av vilt inte kan anses vara.
Disclaimer om juridik och vårt rättssystem
Nu skall ju lagtext inte tolkas bokstav för bokstav och att rycka ut något ur sitt sammanhang fungerar inte. Det som står i förarbetena är minst lika viktigt och det enda som gäller i slutänden är de gånger någon lagförts, åtalats och dömts. För att någon skall kunna lagföras krävs det att polisen griper personen. För att någon skall åtalas krävs det att polisen lagfört personen, att förundersökningsledare startat en förundersökning och att åklagaren anser att bevisningen håller och att uppsåt kan bevisas. Sedan krävs det att åklagaren kan påvisa (obs, inte bevisa — det är något annat) detta så tydligt att tingsrätten anser att den åtalade skall dömas. Det är först då som lagen gäller och kan tolkas med säkerhet. Extra säkert blir det när det är en prejudicerande dom, dvs att den tagits upp i hovrätten och vidare prövning nekats.