Det går framåt med löpningen, tackar som frågar. Första målet är avklarat, dvs springa 30 minuter oavbrutet. Nu har jag bytt slinga till ett betydligt mer kuperat och längre spår. Det går att jag kan nöta in mitt tidsmål med.
Idag när jag var ute och sprang så insåg jag mellan två zombieattacker (sök på zombies run här på bloggen så fattar du) att jag hade andra röster i huvudet än de vanliga. De vanliga rösterna är min egen röst som manar på ytterligare några löpsteg, Tito Ortiz som säger ”Fight for it” och några andra peppande/pushande röster. Sedan är det ”räknarrösten” som håller koll på andetagen (så jag vet hur länge jag sprungit).
Efter det så kommer det några negativa röster med, som varierar mellan ”f*uck, jag dör” och ”nu orkar jag inte längre” och en hel del uttryck där emellan.
Du fattar att det är ganska tjatigt i huvudet på mig, och mitt uppe i det här surret (där Tito Ortiz satte en triangel på ”jag dör” rösten) så började jag fundera på vad befriande det är att göra något som jag är dålig på. Inte dålig på det där fega sättet som vissa i plugget höll på med, du vet de som direkt efter tentan klagade på att det gick så dåligt, men sedan hade 98% rätta svar? Det jag menar är sådär toksopig som man är när man lär sig något nytt.
Vill du känna känslan så rekommenderar jag dig att jonglera med vattenfylld petflaskor, skulptera isstatuer med motorsåg eller något annat som du aldrig gjort tidigare. Det är faktiskt väldigt befriande att göra något där prylar inte hjälper. Där teknikslipning inte gör någon skillnad. Där detaljonani är bortkastat. Det är dels förbaskat roligt, men känslan är väldigt befriande.
Det är bara jag. Jag som påverkar mig själv, och jag gör det bara för att jag vill. Att då hänge sig åt det och ha som enda mål att slutföra det är en intressant positiv känsla. Märkligt att det kan ge sådan glädje att vara usel på något och att faktiskt erkänna det (mest för mig själv, men även för andra).
Kom igen nu, tänk till på vad du är usel på! Vad väntar du på, gör det så kommer du också känna att det är ok att vara dålig, godkänt att vara usel och roligt att vara sämst.