I fredags hade jag fräckheten att ställa en nybörjarfråga i en jaktgrupp på FB. Först blev jag förvånad, men sedan blev jag faktiskt genuint ledsen.
Frågan var enkel. Jag vill lära mig spåra vilt och frågade när/var/hur det var bäst att lära sig.
Jag blev kallad tjuvjägare. Blev hånad och tipsad att prata med Conny. Mängder med folk som tyckte att jag skulle ta det med APU.
Några hävdade direkt att jag var troll.
Jag som nybörjare fick ingen som helst hjälp eller användbara tips, utan bara ”skämt” och förlöjliganden. Dessutom var det flera som surnade till när jag gav svar på tal och hävdade att det bara var på skämt, att jag inte skulle vara så snarstucken etc.
Men det var få, om ingen, som ens brydde sig om att svara på frågan om hur jag kan bli bättre på att spåra eller ge tips på var jag kan börja. Inte ens på raka frågor om hur de skulle tipsa om de skulle ge mig ett tips.
Kan det vara så att väldigt många inte kan, och då blir det enklare att thrasha bort det?
Vad är det för fel på män?
Jag tycker det är en rimlig fråga. Conny Andersson (vem nu det är) har tydligen startat APU i Sverige. APU står för Anti Poachers Union, dvs en organisation som vad jag förstår arbetar mot tjuvjakt. En annan sak han varit inblandad i är Tracker School Sweden och den organisationen har jag gillat (eftersom jag är intresserad av deras spårningskurser, eftersom jag vill lära mig att spåra).
Det räcker då för att hävda att jag är apuare, att jag läst för mycket på apus sidor, att jag borde hålla mig till apu och en massa allmänt förlöjligande. Dessutom så var det flera som ifrågasatte om jag förberedde tjuvjakt.
Det roligaste var nästan att jag inte skulle spåra, för det stressar tydligen djuren…