Konstnären Eva målar sin bild av lodjursjakten

Blev huvudfotingen bra?

För mig med insikt i kompetens, fakta och evidensbaserad vetenskap samt den forskning som bedrivs på området så påminner den mer om en tvåfoting än verklighet.

Här har du konstnärens krönika. En krönika har samma sanningskrav på sig som en saga. Det kan jämställas med en lustig historia där en person får uttrycka sin åsikt helt utan krav på att den skall vara verklighetsförankrad.

TLDR och Sammanfatting

TLDR

Tyvärr är detta ytterligare ett inlägg i lodjursdebatten som är fullt med medvetna lögner, överdrifter och hittepå. Som vanligt (jag har bemött dessa “krönikor” under flera år) så bortses från fakta, kompetens och forskning på området och det är en kategorisk svartmålning av jakt och jägare. Det här är ett långt inlägg men det kräver faktiskt så mycket text för att bemöta så dåliga krönikor med felaktiga påståenden. Jag har presenterat mina fakta med länkar där du kan läsa mer för att slippa lita på mig och skapa dig en egen bild av verkligheten. Jag har mailat denna genomgång till Eva Konstnär så att hon får chans att bemöta den.

Sammanfattning

Länsstyrelsers jaktbeslut ger en brutal beskrivning av vad man tillåts göra med vårt mest älskade vilda djur i Sverige 2018; som hämtat ur medeltida instruktionsmanual för tortyr. Lodjurens död prostitueras som stimulerande troféjakt och säljs till utländska jägare. Vilken skam!

Det här påståendet kräver att vi gräver djupt i hennes påstående. Det är också en bra sammanfattning av krönikan som Eva målat upp. Den är full av hittepå, lögner och bortblandning av fakta tillsammans med medveten svartmålning.

Det är Naturvårdsverket som har beslutanderätt om jakt på statens rovdjur (fel nr 1). NVV delegerar detta till Länsstyrelserna som stipulerar vad som krävs vid lodjursjakt. Detta är då enligt konstnären en “brutal beskrivning” som vi vid en genomläsning kan summera enligt följande:

Du måste registrera dig innan jakt. Du måste kontakta jaktledare minst varannan timme för att veta om kvoten är fylld. Du måste dokumentera skottplats och fällt vilt tillsammans med jaktledare.

Licensjakt

• Om vissa förutsättningar är uppfyllda kan Naturvårdsverket delegera rätten att fatta beslut om licensjakt på lodjur till länsstyrelserna.
• För att en delegering av licensjakten till länsstyrelserna ska kunna ske krävs att Naturvårdsverket har fastställt miniminivåer för lodjur och att antalet lodjursföryngringar överstiger miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet.
• Länsstyrelsernas beslut om licensjakt utgår från den inriktning som den regionala förvaltningen har beslutat sig för ska gälla i länet.
• Licensjakt får aldrig ske så att antalet föryngringar i ett län eller ett förvaltningsområde understiger den miniminivån som Naturvårdsverket fastställt för länet och förvaltningsområdet. En föryngring är en lodjurshona som har eller har haft ungar.

Vad som i licensjaktbeslutet är så brutalt förstår nog få förutom krönikörem

Tillåtna vapen och fångstmetoder

• För jakt på lodjur kan kulvapen, klass 1 eller 2, samt hagelvapen användas.
• Halvautomatiska vapen får användas endast om de kan laddas med maximalt två patroner i magasin och ett i patronläge.
• För andra vapen finns ingen sådan begränsning.
• Hund som är särskilt tränad i att spåra skadat vilt ska kunna finnas tillgänglig inom två timmar.
• Det är tillåtet att använda hund vid lodjursjakt, det får dock inte släppas fler än två hundar efter samma lodjur och hundarna får inte bytas ut under jakt på samma lodjur under en och samma dag.
• Länsstyrelsen får besluta om jakt på lodjur med typgodkända fångstredskap.

Vad det är som listas i tillåtna vapen och fångstmetoder som är så brutalt som tillåts göras med lodjuret är oklart. Den som jagar får använda vapen. Om ett djur skadeskjuts skall eftersökshund vara på plats inom två timmar.

Här är en punkt som jag kan förstå kan upplevas som grymt. Varför skall det få ta två timmar innan en jägare börjar söka efter ett skadat vilt? Jo, därför att ett påskjutet vilt kommer efter en tid lägga sig i det som kallas för sårlega. Adrenalinet gör att viltet till en början flyr från skottplatsen. Låter vi viltet vara kommer det lugna ner sig och lägga sig tillrätta för att (bokstavligen) slicka sina sår. Då är djuret motvilligt till att resa sig igen utan stannar kvar. Därför så springer jägare inte efter vilt direkt (vid de få tillfällen det skadeskjuts) utan det bästa sättet för viltet är att det får lägga sig och vila.

Länsstyrelsen besiktigar fällda lodjur

Besiktningsmän från länsstyrelsen besiktar fällda lodjur. Hela lodjurskroppen tas omhand och skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. Förvaltning och forskning samarbetar och många provdata som samlas in används inom lodjursforskningen. Vid licensjakt får jägaren behålla skinnet.

Här finns en punkt som skribenten hänger upp sig på, och kallar det trofejakt. Nämligen att jägaren får behålla skinnet vid licensjakt. Men vad det brutala som lodjuren får utsättas för finns det inte ett spår av,förutom i konstnärens världsbild.

Enligt Eva är detta “ som hämtat ur medeltida instruktionsmanual för tortyr.”. Eva, jag tror (nu har jag inte fakta bakom mitt påstående) att du inte vet vad tortyr är.

Lodjurens död prostitueras som stimulerande troféjakt och säljs till utländska jägare.

Den här gången låter jag Wikipedia tala istället för lagen. Vad är prostitution? “ Prostitution (av latin pro-stituere, (ställa fram, utbjuda), kallas den verksamhet där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt en annan mot betalning. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar prostitutionen.” Jag har tappat räkningen på antalet fel i konstnärens avslutande passus, men detta var ytterligare ett. Sex med djur reglera under tidelag och detta har inget med tidelag att göra. Jakten på lodjur skulle kunna ses som trofejakt och det finns inget fel i detta (som jag visat tidigare). Att jakten säljs till utländska jägare är en grov överdrift som eskalerat sedan jaktkritikernas sekreterare hittade uppgifter om att 1 (en) utländsk ägare bjudits in till en lodjursjakt. Att vänner bjuder in varandra på fika, att testa en bil eller att jaga tillsammans är inget konstigt, och något som sker hela tiden.

Tyvärr är detta ytterligare ett inlägg i lodjursdebatten som är fullt med medvetna lögner, överdrifter och hittepå. Som vanligt (jag har bemött dessa “krönikor” under flera år) så bortses från fakta, kompetens och forskning på området och det är en kategorisk svartmålning. Det här är ett långt inlägg men det kräver faktiskt så mycket text för att bemöta så dåliga krönikor.

Så här börjar det:

“Män som hatar rovdjur” — Lodjursjakten är djurplågeri

Jag kan bara utgå ifrån mig själv i det fallet. Jag är man. Jag hatar inte rovdjur. Hat är en starkt negativt begränsande känsla. Vad detta påstående baseras på framgår inte — men det är ett snyggt retoriskt knep för att dra tankarna till en bok med liknande titel. Varför lodjursjakten är djurplågeri kommer vi till senare, men vi kliver över i faktaspåret direkt

Fakta om lodjursjakten

76 lodjur får fällas under licensjakten 2018. Av det totalt ca 1200 djur som frodas i Sverige (jag skriver frodas eftersom stammen ökar i antal).

Naturvårdsverket sätter upp reglerna för hur jakten får bedrivas. Två intressanta punkter i detta är:

För jakt på lodjur kan kulvapen, klass 1 eller 2, samt hagelvapen användas
Länsstyrelsen får besluta om jakt på lodjur med typgodkända fångstredskap

Det är detta konstnären målar upp som djurplågeri. Vi återkommer till detta senare.

Män och kvinnor som våldför sig på rovdjur får aldrig nog, så i Sverige börjar istället dödsjakten 1 mars!

Här blir det tätt med “guilt by association” påståendena. Nu är det inte bara män utan även kvinnor som våldför sig på lodjur. Rubriken till historien var att det var Män som hatade men nu behövs ytterligare kraft. Enligt Synonymer.se så betyder våldföra: (vanligen) våldföra sig på utöva våld mot; våldta. Våld är reglerat i brottsbalken och våldtäkt regleras även den i brottsbalken. Detta är alltså brott som en människa begår mot en annan människa. Rent juridiskt har konstnären målat utanför duken redan här.

Ordet dödsjakt tycker jag är intressant. Även här försöker konstnären måla upp en negativ bild. Vi har tre former av jakt i Sverige. Skyddsjakt, Licensjakt och jakt. Alla regleras av lagar och jaktetiken i Sverige är bland de högsta i världen. I jaktlagen hittar vi följande

3 § Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.

Alla djur i Sverige är alltså fridlysta enligt lag. Ingen jakt får bedrivas, om inte annat beslutas

4 § Viltet skall vårdas i syfte att
– bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och
– främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren. Lag (1997:343).

Mark och jakträttsinnehavaren är skyldig enligt lag att jaga, då de skall främja en lämplig utveckling av djurstammarna. Sveriges riksdag har beslutat att markägaren skall vårda viltet, att viltet skall bevaras och att det skall ta hänsyn till allmänna och lämpliga intressen.

7 § Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa risker.

I myndighetens beslut skall bestämmas hur jakten skall bedrivas och om den skall ske genom jakträttshavarens försorg, om han har åtagit sig det, eller genom särskilt utsedda jägare. I beslutet skall också bestämmas hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

8 § Om förekomsten av en viss viltart innebär betydande skaderisker, får regeringen i fråga om denna art föreskriva att den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om sådan jakt som avses i 7 §.

7 och 8§ är bakgrunden till skyddsjakt och licensjakt såsom Naturvårdsverket beslutar, för till exempel Lodjur.

Paragraf 27 är rättesnöret för alla Svenska jägare

27 § Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.

Eva Konstnär påstår ju att lodjursjakten är djurplågeri. Vi får säkert möjlighet att återkomma till detta, för nu lämnar vi lagen och fortsätter i konstnärens alster.

De skygga lodjuren behöver lugn i sin parningstid men primitiva rovdjursjägare laddar nu högteknologiska vapen och medeltida fällor för att förstöra livet för de majestätiska kattdjuren.

Allt vilt i Sverige är skyggt. Prova att smyga på en hare så märker du det själv, lodjuret är inget undantag men det har väl utvecklade sinnen såsom syn, hörsel, lukt och känselspröt. Då jakten på lodjur bedrivs under brunsten så är det märkligt att stammen är störst i Sverige och växer för varje år om lugnet i parningstiden nu är så viktig.

Primitiva rovdjursjägare är ett intressant ordval, men jag delar inte den bilden. Föreningen jaktkritikerna har i alla sina debattinlägg använt ordvalet “högteknologiska vapen”. Vad detta högteknologiska vapen innebär vet jag inte. Det är en teknik från 1500 talet som förfinades på 1800 talet till det som vi kallar jaktvapen idag. I korthet (grovt förenklat) består det av en pipa (där kulan lämnar vapnet), en stock (något att hålla i), ett sikte (så jägaren är säker på att avlossa ett dödande skott) och en kolv (så att vapnet läggs an mot axeln och kinden när det siktas). Vad som är högteknologiskt i detta är oklart och inget som Jaktkritikerna et al svarar på — trots direkta frågor, kommentarer och kontaktförsök.

Här dyker också ordet medeltida fällor upp första gången. Inget kunde vara mer fel. Naturvårdsverket ansvarar för att fällorna som används i Sverige är applicerbara på 27§ i Jaktlagen.

27 § Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.

SVA och SLU forskar på vilken typ av fällor som orsakar djuren minst skador och minst stress. Det finns två typer av fällor, de som dödar djuret direkt och de som fångar djuret levande. Hos naturvårdsverket kan du söka efter fällor för lodjur. Det finns i dagsläget 5 fällor som är godkända för fångst av lodjur. Ingen av dessa är påhittad, typgodkänd, forskad på eller på annat sätt framtagen på medeltiden. Så varför konstnären målar upp “medeltida fällor är en bra fråga. För inte kan det vara så att hon vill framställa fångstmetoden i dålig dager?

Vid levandefångst av vilt skall fällan inspekteras två gånger per dag, allt i enlighet med Jaktlagens 27§. Vid fällfångst av ett djur med bra syn, bra hörsel och ett gott luktsinne så blir detta i praktiken omöjligt. GPSkontakter, kameraövervakning och mycket annat gör att vi nu inte behöver besöka fällan fysiskt två gånger per dag, utan att vi ögonblickligen får uppdatering när ett djur gått i fällan.

Arne Söderberg publicerade 2010 en forskningsrapport angående fällfångst på lodjur. Det är Statens Veterinärmedicinska Anstalt som gått igenom fällfångst på lodjur under perioden 1996–2009.

Under 2009 fick Statens veterinärmedicinska anstalt i uppdrag av Världsnaturfonden (WWF) i Sverige att göra en sammanställning av uppgifter från lodjur som fångats i fälla under den avlysningsjakt som genomförts i Sverige under perioden 1995/1996–2008/2009.

2008 fångades 8 lodjur i fälla och 2008 fångades 4. Det är alltså 12 fångade lodjur på totalt 318 anmälda fällor. 3.8% av fällorna gav alltså utdelning under två år. Den som vill fånga lodjur i fälla måste få tillstånd till detta, under förutsättning att Länsstyrelsen i länet godkänner fällfångst från första början.

Vikt på fällfångade djur

De fällfångade honorna hade en något lägre medelvikt (13.1 kg) än de honor som fälldes under annan form av jakt (14.6 kg). Samma förhållande sågs för för hanarna, där de fällfångade hanarna hade en medelvikt på 17.1 kg och de som fällts under annan form av jakt 18.2 kg.

Skador på fällfångade djur

Av de totalt 289 fällfångade lodjuren finns rapporter om kloskador på totalt 50 djur (17 %). Under perioden 1996–1999 uppvisade en rätt hög andel fällfångade lodjur skador på klor, medan andelen varit betydligt lägre under perioden 2000–2009 (tabell 5). Som tidigare redovisats har en stor majoritet av de fällfångade lodjuren fångats i Värmländsk tunnelfälla, vilket även avspeglar sig i resultaten över kloskador. Av de 50 fällfångade lodjuren med kloskador var 27 (54 %) fångade i Värmländsk tunnelfälla, två i lofälla m/Grimsö och en vardera i 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 Utmärglad Under medelgott hull Medelgott hull Över medelgott hull Andel (%) Hull Fälla TOT Jakt 15 Råbergsfällan, Småländsk rävfälla och olaglig fälla. Utöver dessa saknas uppgift om fällmodell för 18 (36 %) av de lodjur som uppvisade skador på klor

Sammanfattning om genomgången

Detta ledde till att den Värmländska tunnelfällan inte längre är godkänt fångstredskap för lodjur. WWF har inte kritiserat vare sig rapporten, datat eller Sveriges jakt på lodjur.

Vi lämnar nu fakta och ger oss tillbaka till krönikan

I vår tid kan man konstatera att både varg och lodjur är projiceringsytor för hat. Licens- och skyddsjaktsbeslut ter sig som fanatisk fatwa och mullorna som styr i mellersta och norra Sverige fabulerar undantagsregler genom subjektiva räknemetoder för att kringgå EU:s skyddande Art-och habitatlag. Lodjurens offerblod påstås lösa både socioekonomiska och psykosociala problem samt öka acceptansen för rovdjur.

Min sammanfattning av det är att det är lätt att hitta på saker när konstnären inte behöver visa sanningshalt i sin prosa. Men det kan sammanfattas med hittepå.

Kvitto på ”acceptans” är bilder av ett förtvivlat lodjurs dödskamp, upplurad högt i ett träd och strypt med en metallvajer kring halsen. De skräckslagna ögonen fortfarande öppna i dödsångestens sista skri. Stympade, strypta björnar och lodjur instängda i fällor filmade när de torterades var del av det hårresande bevismaterial som publicerats 2017 i media kallad ”jakthärvan i Norrbotten”.

Nu blandar skribenten äpplen med konservburkar. Ja, det finns kriminella som tar lagen i egna händer och begår brott. Men det är inte det vi diskuterar här. Konstnären försöker svartmåla den av regeringen beslutade lagen, den av SVA och SLUs framtagna forskning, den av Naturvårdsverkets inventering och beslut samt delegering till länsstyrelserna att effektuera beslutet. Hon försöker också svartmåla jägare, som genomför ett myndighetsbeslut under stor kontroll där varje fällt djur skall rapporteras direkt till jaktledare och dokumenteras minutiöst. Jägarna har också kontrollerats av polisen på ett sätt som icke jägare aldrig granskas utifrån lagligt leverne. Minsta brott som upprepas kan leda till att vapenlicenserna dras tillbaka. Alla läkare har skyldighet att rapportera om en jägare är olämplig att inneha vapen. Polisen får automatisk markering av vapenägare i sina registerslagningar. Jägare är betydligt mer kontrollerade än andra människor.

Tyvärr finns det pyromaner inom brandkåren, brottslingar i poliskåren och tjuvjägare inom jägarkåren. Men det är inte diskussionen eller det vi skall basera våra beslut på, utan en samhällelig debatt där kriminella finns i alla samhällsgrupper.

För oss som värnar och älskar djur; är detta sinnebilden för en ondska som kunnat rubriksättas av författaren Stieg Larsson — män som hatar rovdjur.

Det här är ett påstående som jag har väldigt svårt för. Därför kliver jag ur skribentrollen och blir personlig istället. När vi jägare lägger enorm tid på viltvård och att se till att viltet i våra skogar överlever trots meterdjup snö som täcker födan, trots skaren som skär upp benen på djuren, trots kylan som skördar offer varje dag. Var är då personer som Eva Stjernswärd som värnar och äskar djur? Då är inte ute i skogen och jobbar. De lägger inte pengar på att skaffa fram föda och de hjälper inte viltet över huvud taget. Trots att de så kategoriskt påstår att de “värnar och älskar djur”. Ut i skogen med er och bevisa er kärlek! Älgarna är så desperata efter föda att de i år, mer än någonsin, bryter sig in i hästhagar och äter av hästarnas deras foder. Vi som faktiskt älskar och värnar djuren och ägnar oss åt viltvård hittar vilt varje dag som dukat under av svält, av kyla, av sjukdomar som skabb och annat otrevligt.

Eva Stjernswärd behöver inte vara ute i skogen. Donera en hundring eller två till valfri organisation som faktiskt hjälper viltet. Innan du gjort något för att hjälpa viltet så kan du faktiskt hitta på vad som helst och rubriksätta det på vilket sätt du vill. Du är ändå bara en skrivbordskrigare som gömmer dig bakom dina glödande tangenter!

Eva — ta kontakt med mig. Du får följa med mig ut i skogen under en dag så får du se hur vi arbetar för att viltet skall överleva. Du får följa med en riktigt djurälskare med enorm kärlek och respekt för viltet som inte klarar av att se viltet lida

Nu kliver jag bort från det personliga och fortsätter att granska Evas krönika.

Detta var inte en enskild pervers händelse utan flera. I ljuset av så utstuderat grymma nidingsdåd mot djur borde politiker, Naturvårdsverket, landshövding och tjänstemän fördöma djurplågeriet och påbjuda de drabbade rovdjursarterna amnesti och skydd 2018 — istället utfärdas nya licenser för att plåga 76 lodjur!

Vi börjar med slutet. Nej, det är inga licenser som utfärdats för att plåga 76 lodjur. Tyvärr är denna typ av felaktiga associationer något som jaktmotståndare kategoriskt använder sig av. Det har ingen verklighetsförankring heller. Vi börjar med lagen. 27§ i jaktlagen. Jaken skall ske utan onödigt lidande för viltet. Vi fortsätter med dokumentationen kring varje fällt lodjur. Skottplatsen skall dokumenteras av skytt och jaktledare. Varje fäll lodjur rapporteras direkt till SVA för att säkerställa att rätt antal djur fälls. Varje djur skickas in till SVA för obduktion där djurets skick, kön, vukt, etc dokumenteras och publiceras. Vi har alltså fakta att luta oss mot där vi kan bevisa att 27§ jaktlagen upprätthålls.

Skribenten väljer ogrundade lögner som “enskild pervers händelse” “utstuderat grymma nidingsdåd” “fördöma djurplågeriet” “nya licenser för att plåga 76 lodjur”. Vi andra har evidensbaserad vetenskap, datainsamling, detaljerad dokumentation samt lagen på vår sida.

Hur skall någonsin djur bli betraktade som levande kännande individer när myndigheterna sanktionerar brott mot rödlistade rovdjur? Att det svenska rättssystemet inte dömde djurplågarna för annat är så kallat jaktbrott, är tecken på att lagstiftningen och de dömande inte skyddar de svagaste — djuren. Eller skall vi förstå att man ser annorlunda på djurplågeri i mellersta och norra Sverige?

Nu blandar krönikören groggar på tsprit och konservburkar fortare än logiken hänger med. Myndigheterna sanktionerar inte brott mot rödlistade rovdjur. Det har vi tidigare påvisat med fakta, kunskap och datainsamlng. Att skribenten inte vill ta till sig detta får stå för denne, men att bygga osanningar på det och krydda med historier om tjuvjakt är bara osmakligt.

Forskning har påvisat koppling mellan djurplågeri och våldsbrott. Den empatistörning som får människor att begå sadistiska handlingar mot djur och senare mot människor kallas av FBI ”The Link”.

Här är det första som skribenten framför som har någon form av sanning i sig. FBI vet att det finns ett samband mellan “domestic abuse” och “animal cruelty”.

A survey of women in domestic-violence shelters indicated that 71 percent had partners who abused or threatened to abuse pets.

Detta har återigen inget med jakt att göra utan är del av skribentens faktalösa påståenden där det inte finns annat än att vrida sanningen så det skall passa hennes världsbild.

Fakta är att en person som jagar är betydligt mer granskad av rättssystemet och av sjukvården än resten av Sveriges medborgare. För att få inneha vapen krävs vapenlicens. Vapenlicensen utfärdar polisen och i detta görs en granskning av den sökande utifrån hur laglydig denna är. Finns det ett belastningsregister blir det svårt att få vapenlicens. När en (eller flera) licens/er utfärdats krävs det så lite som upprepade fortkörningar för att licens/erna skall dras in och vapnen beslagtas. Varje läkare som behandlar en person med vapenlicens har en lagstadgad skyldighet att anmäla om en vapenlicensinnehavare kan antas vara olämplig att inneha vapen.

Så var skribenten vill komma med sin insuinationer är oklart.

När djur är brottsoffer, drabbas även vi. Det är dags att införa brottsofferlära inom det straffrättsliga för djur!

Nu blandar skribenten, förhoppningsvis på grund av naiv okunskap, bort korten igen. Brott mot jaktlagen beivar gång på gång. Djurplågare döms (oavsett om de är jägare eller inte) och lantbrukare som inte sköter om sina djur fråntas rätten att ha djur.

Människor som plågar djur är demoraliserande för alla och är att likställa med hatbrott.

Att skribenten inte har juridisk utbildning eller straffrättslig erfarenhet är tydligt. Det är en krönika och det är fritt för skribenten att framföra vilken åsikt hon vill. Ett tips för den som är intresserad är att jämföra lagen (alltså det som Sveriges domstolsväsende dömer efter, inte skribentens åsikter). Djurskyddslagen till exempel, eller varför inte jaktlagen med Hatbrott — lagar och fakta (från Polisen)

Propaganda av jägare för troféjakt på rovdjur känns primitivt, unket och omodernt. Våldspornografi med blodiga kadaver i jaktpress, bildspråk liknande IS-krigares har blivit legio. Levande djur demoniseras, reduceras till objekt och djurplågeri idealiseras

Trofejakt är enligt den evidensbaserade forskningen som finns på området positivt för de djurarter som jagas och en bra form av viltvård. Det övriga som skribenten skriver är guilt by association där irrelevanta åsikter utan faktaförankring staplas på varandra. Skribenten är oerhört skicklig att måla en bild av jägare, men det är en bild som inte stämmer med verkligheten.

Hur fungerar de människor som skjuter lodjurshonor med årsungar? Låter aggressiva jakthundar jaga oerfarna lodjursungar med bräckliga ben i hög snö och skjuter när de räddat sig upp i träd? (Mer än 25 var lodjursungar av 81 lodjur som utrotades 2017.) Lodjur får fångas i fällor för att arkebuseras när de panikslagna redan skadat sig i utbrytningsförsök under väntan på bödeln.

När en konstnär som spillt massor av ord på att måla upp en negativ bild av jägare helt plötsligt ger sig in att diskutera viltvård, avskjutningsstrategi och jaktformer blir det intressant.

Viltförvaltningen ser till att vi behåller friska och starka djur, samt att det finns tillräckligt med byte för lodjuren så att de slipper plågas av svält, kyla och bristsjukdomar. Viltförvaltningen säkrar en frisk djurstam som överlever och inte dör plågsamt.

Dessa oerfarna lodjursungar som på bräckliga ben jagas av aggressiva jakthundar låter förfärligt men är återigen bara lögn och felaktigheter.

Jakthundar är inte aggressiva. Då skulle de dödas direkt av lodjuret som har vassa, enorma klor och skarpa tänder. Lodjuret är dessutom vant att döda, vilket hundarna inte är. Lodjuren har alla fördelar i djup snö då de kan spärra ut sina stora tassar och färdas snabbt i snö utan att sjunka ner. Hundarna däremot har smala tassar och får plumsa i djupsnö. Jägare släpper inte sina hundar när det är för kallt eller för djup snö, för ingen vill skada sin bäste vän hunden.

Eva, följ med mig i skogen en dag så får du erfarenhet av saker som dessa!

“Dessa oerfarna lodjursungar som på bräckliga ben” är ett felaktigt påstående i så många perspektiv. Det låter sött men är bara lögn.

Lodjursungarna klarar sig själva från de är 7–9 månader gamla. De föds i slutet av maj- början av juni. De är alltså ca 8 månader nu när jakten inleds. Att skjuta ungdjur före en fertil och fortplantade hona är inte bara det etiskt rätta, det är också det bästa sättet att se till att starka, friska och fertila djur lever vidare. En hona vars ena ungdjur blir skjutet producerar fler lodjur. Om honan skjuts blir det inga fler djur. Därför är det etiskt bättre att skjuta ungdjur då återväxten är tryggad. Det här kan jägare, men Eva är endera naiv eller så saknar hon insikt i hur verklig viltförvaltning går till.

Naturvårdsverket negligerar forskning om lidande, stress och skador för lodjur i fällor och har återinfört tillstånd för denna makabra fångstform. Ingen bryr sig om den posttraumatiska stressen hos alla djur som jagats, skadats, mist sina föräldrar eller ungar, sin flock. Det verkar snarare öka rovdjursjägarnas lust till sitt smutsiga krig.

Nu har vi återigen ett påstående, utan insikt om sanningen. Naturvårdsverket negligerar inte forskning. Tidigare i inlägget skrev jag om SVAs genomgång av fälljakten som överlämnats till WWF. SLU forskar på ärendet och de fällor som får användas är de som inte orsakar “lidande, stress och skador”.

All den tillgängliga forskningen visar att djur uppvisar inte posttraumatisk stress till följd av att mista sina ungar, sina föräldrar eller sin flock. I naturen är detta ett sätt att säkerställa att flocken överlever. Att arten fortplantar sig och blir starkare. Det är de svaga djuren, de sjuka djuren och de genetiskt defekta djuren som dör. Detta gör att arten som helhet överlever och blir starkare.

Sammanfattning och avslutning

Länsstyrelsers jaktbeslut ger en brutal beskrivning av vad man tillåts göra med vårt mest älskade vilda djur i Sverige 2018; som hämtat ur medeltida instruktionsmanual för tortyr. Lodjurens död prostitueras som stimulerande troféjakt och säljs till utländska jägare. Vilken skam!

Det här påståendet kräver att vi gräver djupt i hennes påstående. Det är också en bra sammanfattning av krönikan som Eva målat upp. Den är full av hittepå, lögner och bortblandning av fakta tillsammans med medveten svartmålning.

Det är Naturvårdsverket som har beslutanderätt om jakt på statens rovdjur (fel nr 1). NVV delegerar detta till Länsstyrelserna som stipulerar vad som krävs vid lodjursjakt. Detta är då enligt konstnären en “brutal beskrivning” som vi vid en genomläsning kan summera enligt följande:

Du måste registrera dig innan jakt. Du måste kontakta jaktledare minst varannan timme för att veta om kvoten är fylld. Du måste dokumentera skottplats och fällt vilt tillsammans med jaktledare.

Licensjakt

• Om vissa förutsättningar är uppfyllda kan Naturvårdsverket delegera rätten att fatta beslut om licensjakt på lodjur till länsstyrelserna.
• För att en delegering av licensjakten till länsstyrelserna ska kunna ske krävs att Naturvårdsverket har fastställt miniminivåer för lodjur och att antalet lodjursföryngringar överstiger miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet.
• Länsstyrelsernas beslut om licensjakt utgår från den inriktning som den regionala förvaltningen har beslutat sig för ska gälla i länet.
• Licensjakt får aldrig ske så att antalet föryngringar i ett län eller ett förvaltningsområde understiger den miniminivån som Naturvårdsverket fastställt för länet och förvaltningsområdet. En föryngring är en lodjurshona som har eller har haft ungar.

Vad som i licensjaktbeslutet är så brutalt förstår nog få förutom krönikörem

Tillåtna vapen och fångstmetoder

• För jakt på lodjur kan kulvapen, klass 1 eller 2, samt hagelvapen användas.
• Halvautomatiska vapen får användas endast om de kan laddas med maximalt två patroner i magasin och ett i patronläge.
• För andra vapen finns ingen sådan begränsning.
• Hund som är särskilt tränad i att spåra skadat vilt ska kunna finnas tillgänglig inom två timmar.
• Det är tillåtet att använda hund vid lodjursjakt, det får dock inte släppas fler än två hundar efter samma lodjur och hundarna får inte bytas ut under jakt på samma lodjur under en och samma dag.
• Länsstyrelsen får besluta om jakt på lodjur med typgodkända fångstredskap.

Vad det är som listas i tillåtna vapen och fångstmetoder som är så brutalt som tillåts göras med lodjuret är oklart. Den som jagar får använda vapen. Om ett djur skadeskjuts skall eftersökshund vara på plats inom två timmar.

Här är en punkt som jag kan förstå kan upplevas som grymt. Varför skall det få ta två timmar innan en jägare börjar söka efter ett skadat vilt? Jo, därför att ett påskjutet vilt kommer efter en tid lägga sig i det som kallas för sårlega. Adrenalinet gör att viltet till en början flyr från skottplatsen. Låter vi viltet vara kommer det lugna ner sig och lägga sig tillrätta för att (bokstavligen) slicka sina sår. Då är djuret motvilligt till att resa sig igen utan stannar kvar. Därför så springer jägare inte efter vilt direkt (vid de få tillfällen det skadeskjuts) utan det bästa sättet för viltet är att det får lägga sig och vila.

Länsstyrelsen besiktigar fällda lodjur

Besiktningsmän från länsstyrelsen besiktar fällda lodjur. Hela lodjurskroppen tas omhand och skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. Förvaltning och forskning samarbetar och många provdata som samlas in används inom lodjursforskningen. Vid licensjakt får jägaren behålla skinnet.

Här finns en punkt som skribenten hänger upp sig på, och kallar det trofejakt. Nämligen att jägaren får behålla skinnet vid licensjakt. Men vad det brutala som lodjuren får utsättas för finns det inte ett spår av,förutom i konstnärens världsbild.

Enligt Eva är detta “ som hämtat ur medeltida instruktionsmanual för tortyr.”. Eva, jag tror (nu har jag inte fakta bakom mitt påstående) att du inte vet vad tortyr är.

Lodjurens död prostitueras som stimulerande troféjakt och säljs till utländska jägare.

Den här gången låter jag Wikipedia tala istället för lagen. Vad är prostitution? “ Prostitution (av latin pro-stituere, (ställa fram, utbjuda), kallas den verksamhet där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt en annan mot betalning. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar prostitutionen.” Jag har tappat räkningen på antalet fel i konstnärens avslutande passus, men detta var ytterligare ett. Sex med djur reglera under tidelag och detta har inget med tidelag att göra. Jakten på lodjur skulle kunna ses som trofejakt och det finns inget fel i detta (som jag visat tidigare). Att jakten säljs till utländska jägare är en grov överdrift som eskalerat sedan jaktkritikernas sekreterare hittade uppgifter om att 1 (en) utländsk ägare bjudits in till en lodjursjakt. Att vänner bjuder in varandra på fika, att testa en bil eller att jaga tillsammans är inget konstigt, och något som sker hela tiden.

Tyvärr är detta ytterligare ett inlägg i lodjursdebatten som är fullt med medvetna lögner, överdrifter och hittepå. Som vanligt (jag har bemött dessa “krönikor” under flera år) så bortses från fakta, kompetens och forskning på området och det är en kategorisk svartmålning. Det här är ett långt inlägg men det kräver faktiskt så mycket text för att bemöta så dåliga krönikor.