Kompressionskläder skrivs det om i var och varannan träningsblogg. ”Bästa varumärke1” ”underbara varumärke2” och så vidare låter det. Viktigt att tänka på är att väldigt många träningsbloggare är sponsrade i någon form. Och då kommer det där ordet som betyder så olika för så många. Sponsrad.
Sidospår om sponsring
Ingår man ett sponsorsamarbete med någon så finns det ett tydligt avtal i grunden. Företaget kan tydligt visa på vad man förväntar sig att få ut av samarbetet, den som blir sponsrad vet vad den får av företaget och vet vad den förväntas göra med varumärket.
Vill du inte läsa mer om sponsring, broscience, och hur du värderar påståenden så kan du hoppa ned till rubriken ”Kompressionskläder då?”
Finns det inget avtal så är man inte sponsrad. Att få ett flak läsk eller en pall energidryck är inte att vara sponsrad. Att få köpa saker till inköpspris är på gränsen till att bli sponsrad. Men de flesta är inte sponsrade, trots att de får det att låta som det.
En annan viktig sak att tänka på är att klädföretagen har en egen agenda, hur får man till ”the next big thing”? Det är försäljningssiffror som räknas, inte om du egentligen är nöjd med ditt plagg och egentligen inte behöver fler strumpor/tröjor etc.
Det här är inget ”evil” utan normala marknadskrafter. I grunden har du ett behov, för du vill inte springa naken. Och handen på hjärtat, de kläderna du har på dig just precis nu, de fungerar utmärkt att träna i. Löpning, crossfit, styrketräning, kampsport etc… Det är inte kläderna som begränsar dig, det kan vi ju vara överrens om. De flesta vill byta om till träningskläder när de skall träna, så självklart vill klädföretagen få del av din plånbok. För det är faktiskt så.
Oavsett vad företagen säger så är det din plånbok de är intresserade av. Inte ditt välmående, inte ditt senaste PB i marklyft. Inte hur många sekunder du skalar av i senaste WODen.
Med det sagt så är det ju väldigt tydligt att de senaste 50 åren så har de största framstegen vad gäller världsrekord varit teknologiska, och inte mänskliga. Se gärna David Epsteins dragning på TEDtalks
Så vågar du strunta i senaste trenden av prestationshöjande plagg? Eller stärkande färgglada tejpsnuttar? Eller energiarmband som stärker din aura?
Där tycker jag att det är vettigt att gå över till vetenskapen. Evidensbaserad kunskap där man tydligt visar vad man tänkte undersöka, hur man undersökte det och vilka resultat man kom fram till. Allt dokumenterat så att andra kan utföra samma förfarande och komma fram till samma resultat. Är det dessutom publicerat med en peer review granskning så ökar tillförlitligheten ytterligare.
Nackdelen med det är att det tar tid innan någon hittat finansiering för att genomföra en undersökning. Det tar dessutom tid att planera en studie, att hitta studieobjekt som passar och att till slut genomföra studien. Data skall sammanställas och en artikel skall skrivas vilket tar utterligare tid.
Det här gör ju att den senaste trenden nästan är över när de ordentliga granskningarna börjar publiceras, vilket i sig är ett problem med. En annan problematik är att studier som inte visar på något resultat ofta läggs i byrålådan, speciellt om det är kommersiella syften bakom. Det är också svårare att bli publicerad om man kommer med ett trist resultat, och icke vetenskapliga tidningar kommer knappast plocka upp studien om de inte kan skriva lockande rubriker på det.
För de som inte är vetenskapligt skolade så är argumentet ”men när min träningskompis gör A blir det B och då får han C” (eller liknande) väldigt mycket viktigare än att någon genomfört en studie som visar att för att få C så skall man göra A men absolut inte B. Det brukar alltid heta något i stil med ”min erfarenhet är…” Eller ”empiriska studier visar…” eller ”jag har läst…” Vilka alla är varningssignaler för att vad personen egentligtligen säger är ”jag tycker så här därför att jag tycker så!”. Ofta så kombinerar man det med ett förminskande uttryck om vetenskapliga studier, typ ”allt går att bevisa med statistik” eller liknande.
Broscience är vanligt (jag vet, ett manligt uttryck) och där är det sällan som vetenskap ligger till grund för vilka råd som ges. Allt oftare är det någon som läst något som någon sagt om något som någon hört, dvs den klassiska viskleken.
Mitt råd till dig är att alltid ifrågasätta det du ser, hör och läser. Fundera på vad de vill uppnå, vad ville de undersöka, varför ville de undersöka just det? Dvs vad var syftet? Vem har finansierat studien och varför vill de att du skall få ta del av resultaten. Dvs vad var behovet? Det ekonomiska perspektivet är minst lika viktigt, vem har vinning av att resultatet i studien blir som det blir?
En viktig varningssignal för dig själv är om du bara tar till dig undersökningar som bekräftar dig själv och din världsbild, för då är din egen drivkraft att bekräfta dig själv och dina cementerade sanningar.
Kompressionskläder då?
Många bloggare, och några framgångsrika atleter, verkar vara ”sponsrade” av olika klädföretag. De är sponsrade eftersomde är framgångsrika, eller hur? Och de är framgångsrika och har kompressionskläder, så därför borde du bli bättre och mer framgångsrik om du har kompressionskläder, eller hur
Det är så trender skapas. Ge en förebild rätt produkt och få ut den på rätt ställe så har du direkt en början till en trend. Om killen i boxen som gör Nancy (en WOD från crossfit världen) snabbast har kompressionsstrumpor, då blir ju din tid på Nancy bättre om du har kompressionsstrumpor, eller hur?
Om vi ser bortanför trender och sponsring, hur ser det då ut. Dvs om man börjar titta på det evidensbaserat?
Jag börjar med det korta svaret. Liten eller ingen effekt. Ofta är den lilla effekten inom standardavvikelsen eller avrundningsfelsmarginalen dessutom.
SVTs Plus har granskat fenomenet kompressionskläder. Jag tycker ett av uttalandena säger det mesta:
– Kompression leder till ökat tryck, som leder till ökad cirkulation, vilket i sig ger mindre träningsvärk. Sedan kan jag inte lova i vilken grad det gör det, det har jag varken kompetens eller befogenhet till. Själv sover jag i mina kompressionskläder efter ett tufft pass, och jag skulle aldrig sälja något som inte funkar, säger Johan Carlander, ägare av Prestationskläder.
Ser du dragen av broscience? Ser du hur ”jag har erfarenhet av..” finns med? Och ännu roligare, enligt ägaren av Prestationskläder: Kompression -> ökad blodcirkulation -> mindre träningsvärk men det har han vare sig kompetens eller befogenhet att uttala sig om. Ägaren till klädföretaget har alltså vare sig kompetens eller befogenhet att uttala sig om produkten fungerar och hur den fungerar. Varningssignal? Fanns det evidensbaserad forskning som visade detta så skulle han ju använda sig av det…
Joe Friel kan man ha åsikter om. Men två gånger har Joe Friel skrivit om kompressionskläder. Senaste gången så delade han upp genomgången av publicerade studier i följande
Does Compression Clothing Improve Performance?
Inte direkt. Ytterst få förbättringar, om mätbara.
Does Compression Clothing Improve Recovery?
Här är det en tydligare trend. Orden no effect används inte lika ofta. Däremot så inträffar något som är väldigt intressant. För att forskning skall vara bra så bör inte den man testar veta vad man utsätts för. Därför använder man väldigt ofta blindtester (om studien skall vara riktigt bra så skall dessutom de som administerar testet inte veta vem av testpersonerna som fått vad). Men i fallet kompressionskläder så är det väldigt tydligt för den som har kläderna på sig, och placeboeffekten är därför väldigt stor. Risken att en person positiv till kompressionskläder rapporterar bättre prestation och återhämtning med kompressionskläder än utan är ju överhängande. Och vice versa för en kritisk till företeelsen.
Hjärnfysik har också tittat på vad vetenskapen säger om kompressionsplagg, och kommer till ungefär samma slutsats. Mycket låg eller ingen effekt på prestation, och möjligen någon effekt, men liten, på återhämtning.
Hjärnfysiks slutkläm gillar jag (varningssignal för mig själv här, den bekräftar min egenuppfattning om vad som stämmer):
Så slutsatsen är: Det är upp till var och en. Själv kommer jag inte att köpa kompressionsplagg. Jag vill klara mig med så litet som möjligt när jag springer. Kroppen har fungerat i några miljoner år så den duger åt mig. Man kan säga att jag följer en variant av Ockhams rakkniv: I valet mellan två likvärdiga alternativ väljer jag det enklaste.
Men jag tycker lika. Det fokuset (läs tiden) du lägger på att välja kompressionsplagg och de pengarna du spenderar är förmodligen bortslösade. Lägg det på att träna istället, så kommer du få ännu bättre resultat. För där är forskningen entydig. Tränar man inte får man inga resultat. Tränar man målmedvetet (Läs gärna vad Kalle på Svett och Etikett tycker om mål med träningen) så når man resultat.
PS. Det där med bättre återhämtning är intressant. För tränar du två till tre pass om dan så är det oerhört viktigt. För er andra så spelar det egentligen ingen roll alls, för kroppen hinner återhämta sig ändå innan det är dags för nästa pass. Och tränar du så mycket att kroppen inte hinner återhämta sig, då är det dags att du funderar på ditt träningsupplägg ändå!
PPS. Jag tycker att Kalle har några bra poänger om träning, men jag tycker han har fel om målen. Vi har tidigare debatterat Kalles inställning till god form i övningar när jag kritiserade en av hans adepter angående 100 burpees på tid. Jag tycker att det är viktigt att man gör burpees ordentligt om man nu skall lägga upp en video där man gör dem på tid. Kalle höll inte med.
PPPS. Det här inlägget blev löjligt långt, och handlade mest om evidensbaserad vetenskap – jag vet. Men jag tyckte att det behövdes en genomgång innan upplägget med citatet från Plus.