Ingen träning på tre veckor, men nu är jag igång igen. Sköööönt!
De senaste tre veckarna har det av olika anledningar inte blivit någon träning. Det har känts i kroppen, shit vad jag har saknat det. Visst att jag har styrketränat och spelat innebandy och discgolf och pingis och cyklat och så… Men ingen kampsport. Det har jag verkligen saknat. Jag har saknat hur det svider när man dushar. Alla små djuplila blåmärken på kroppen. Alla andra skavanker som uppstår i friktion med sin egen och sparringpartnerns gi. Och ojojoj vad jag har saknat sparringen. Uppvärmning med fyspass är inte riktigt min favorit, men träningen och sparringen… Känslan när instruktören ropar "tid. Samling nu" är så otrolig. Så slut. Så trött. Och så glad att varenda cell i hela kroppen bara skriker av glädje. Det måste vara kärlek! (undras om jag hinner med att höja träningsdosen till tre dagar i veckan?)