Tränade kastteknik med en av Södertörns FKs instruktörer i tisdags. Eftersom jag är självlärd och har lärt mig hur man kastar discar efter att ha tittat på massa videos online så är det intressant.
Jag kan sammanfatta det såhär. Gör om, gör rätt. Bara att lära om precis *allt* som jag nött in under nästan två år. Ja det är faktiskt bara två år sedan jag började spela discgolf.
Så här kan jag sammanfatta:
-
Håll kroppens tyngdpunkt mitt emellen fötterna hela tiden
-
Var extremt avslappnad, tänk björnen Ballou
-
Ha ryggen mot dit kastet skall gå
-
Titta (under hela kastet) rakt fram, dvs med ryggen mot dit du siktar)
-
Var fruktansvärt avslappnad i axel, biceps, triceps, armbåge, underarm, handled och hand.
-
Håll knappt i discen, håll den bara i fingertopparna
-
Ta ansatsen trippandes på tå
-
Ta inte i
-
Dra handen rakt bakåt
-
Rotera med kroppen runt tyngdpunktscentrum
-
Handleden skall vara helt avslappnad
Efter ca en timmes träning igår så kommer jag utan att ta i lika långt med ett helt avslappnat kast, jämfört med hur långt jag kommer när jag tar i för kung och fosterland och låter som en tennisspelare som servar i Wimbledon.
Jag har väldigt lite precision, och många kast går furtfarande fel. Men skillnaden är att med min självlärda teknik känner jag att jag slagit i taket – jag kommer liksom inte längre nu.
Med tekniken jag fick lära mig igår så känner jag att jag bara skrapat på ytan, och att det finns mycket mer att hämta, trots att det bara är början.
På torsdag är det HanningeTouren och på söndag är det MälarTourens deltävling på Högdalensdgc. Intressant att ställa upp med en helt ny kastteknik. Kan bli skrattfest, kan bli brakfiasko. Just därför så beger jag mig till en fotbollsplan för att öva lite kastteknik. Det behövs!
Kan redan nu berätta hur det gick på haningetouren, eftersom jag inte postade det här inlägget förens dagen efter haningetouren…
Ödmjukhet och envishet är viktigt om man skall lära sig något nytt, I det här fallet betyder det att våga misslyckas. Vilket jag gjorde. Både Vågade och Misslyckades… Sämsta rundan på haningetouren det här året för mig.
Men!
Jag kastade långt när det väl gick åt rätt håll. Inte lika långt som de brutala långkastarna Petter och Mattias (ujuj vad jag är avundsjuk på deras teknik) men längre än i vanliga fall. Och jag kände mig inte begränsad heller, känns som att det borde gå att hitta 50 meter till med bara lite finslipning (gissa vad jag tänker göra nästa tisdag?)