Tänk dig en man som växt upp utan el. Utan vatten. Utan toalett. Som fostrats i att det du äter, det har du skaffat själv (ofta genom hårt arbete dessutom.
Samme man har jobbat i skogen hela sitt liv. Karta och kompass vet han ine vad det är för något (typ) och han kan inte bara hugga ned träd med yxa och såg, han kan hantera häst för att släpa hem timret och räkna kubikfot i huvudet snabbare än köpmännen med räknesticka.
En man som klarar sig själv helt enkelt, så länge det finns fiskevatten, jaktmark och en jordplätt att bruka. En järngubbe som cyklar 3 mil utan att svettas och som slår åkern med lie fortare än du kan säga slåttermaskin tre gånger.
Sorgligt nog så kom vi ifrån varandra när jag var tonåring/ung vuxen och vi tog inte upp kontakten igen. För att göra en lång story kortare så dog han innan vi hittade tillbaka till varandra.
Det jag har tagit med mig från honom (förutom roliga fiske/jakt/svamp/bär/friluftsäventyr) har varit väldigt mycket omedveten kompetens (tänk kunskapstrappan) och beteenden som jag först nu förstår varför han gjorde och vad det egentligen var jag gjorde när jag härmade honom.
Till exempel så läste han varje dag. En stund på morgonen innan han steg upp, och en stund på kvällen innan det var dags att släcka lampan. Aldrig skönlitteratur, utan uppslagsverk, årsböcker och annat som gav honom en bättre förståelse av omvärlden. Väldigt ofta uppslagsverk om djur och växter. Det gjorde jag med under lång tid. Svårförklarat eftersom jag inte riktigt visste varför jag gjorde det 🙂
Gammelgubben var den som alltid fick napp först när vi fiskade. Han var den som alltid tog gädda när ingen annan hittade minsta liv (trots att han fiskade med ett kort stenhårt glasfiberspö med en uråldrig multiplikatorrulle från Abu). Han var den som alltid hittade mer svamp än vad vi kunde plocka och att gå ut och plocka bär med honom var samma sak som att stå dubbelvikt en hel dag (eller tills dess att det inte fanns mer ställen att lägga det vi plockade på).
Jakt för honom var inte såsom jakt är för oss idag. För honom var det ett sätt att skaffa mat på bordet och ammunition var dyr. Fällor var ett mycket bättre sätt och skulle det skjutas skulle en träffa. Han var helt överdjävlig på att skjuta dessutom (med öppna riktmedel) och än värre med kikarsikte.
Om jag hade kunna ha honom som mentor idag hade det varit värt mycket. Du finns inte kvar i livet, men jag tänker på dig ofta!
Det här är det jag refererar till när det gäller gammelgubben i mina texter.