Så här skrev jag i vintras, när viltet frös ihjäl
Ofta när jag pratar jakt, viltvård och liknande så kommer följande argument upp
Jag älskar djur, därför äter/jagar/dödar jag dem inte
Särskilt ofta är det medlemmar i jaktkritiska sammanslutningar, jaktsabotörer och andra som står väldigt långt från djuren i skogen som framför sådana åsikter. Märkligt nog så är det få (troligen inga men det har jag inget belägg för) “djurälskare” som faktiskt hjälper viltet. Det går utmärkt att sitta i värmen och påstå att det finns kärlek till viltet och i vissa fall kommer det bilder på jaktsabotörer som skall “rädda” viltet med.
Nu har torkan satt sitt avtryck på viltet och runt om i landet dör vilt av uttorkning och värmeslag.
Vad gör aktivisterna vid den värsta torkan i Sverige någonsin
Jaktkritikerna skickar ut pressmeddelande om att höstens jakt borde skjutas upp på grund av bränderna. Djurrättsalliansen hittar vi på Sergels Torg där de samlar in underskrifter från turister som inte pratar svenska. Rovdjursföreningen och Hunt Saboteurs Sweden lyser med sin frånvaro och andra aktivister protesterar mot kaninuppfödare.
Inte någonstans går det att hitta aktiviteter för att hjälpa djuren så de slipper dö en plågsam död pga uttorkning
Snart är hösten här och då drar jakten igång. Då kommer det dugga tätt med aktiviteterna från jaktmotståndarna. Antar att det är skönare att ligga på stranden eller sitta i ett luftkonditionerat rum än att vara ute i skog och mark.