Ofta när jag pratar jakt, viltvård och liknande så kommer följande argument upp
Jag älskar djur, därför äter/jagar/dödar jag dem inte
Särskilt ofta är det medlemmar i jaktkritiska sammanslutningar, jaktsabotörer och andra som står väldigt långt från djuren i skogen som framför sådana åsikter. Märkligt nog så är det få (troligen inga men det har jag inget belägg för) “djurälskare” som faktiskt hjälper viltet. Det går utmärkt att sitta i värmen och påstå att det finns kärlek till viltet och i vissa fall kommer det bilder på jaktsabotörer som skall “rädda” viltet med.
Det är extremt få av dessa “djurälskare” som utövar viltvård. Som anlägger viltremisser. Som sår viltåkrar. Som fäller sly. Som lägger ut föda. Som skottar matplatser. Som är ute i djup snö och minusgrader för att se till att svaga individer slipper frysa ihjäl eller dö av svält. Den hårda vintern går hårt åt djuren i skogen och de behöver all hjälp de kan få.
Hur kan vissa människor älska djur så mycket, men ändå låta bli att hjälpa dem?