Men inte att ”angripa” varandra i gruppen.
Det är sammanfattningen av en diskussion i en grupp jag är med i på facebook.
Vilken grupp det är är egentligen ovesäntligt. Jag tycker själva beteendet och psykologin som du kan läsa om i inlägget är betydligt mer intressant.
I gruppen har det tidigare förekommit en ganska obehaglig pöbelmentalitet, den där som börjar med att någon postar en sak som alla ogillar (typ djurplågeri eller fyrverkerier) och sedan dröjer det inte länge förens ”usch”, ”fy” och ”ogillar” går över till personangrepp som ”idioter”, ”horungar” etc. Efter det kliver pöbeln in, och det blir ett större eller mindre drev som uppmanar till våld, kriminella handlingar och utdömande av straff utan att vare sig polis eller domstolsväsende varit i närheten.
Det här är inget unikt för en specifik grupp, utan en allt vanligare företeelse på facebook. Se dig omkring så kommer du upptäcka det i väldigt många kommentarer.
Mekanismen för detta är tydlig i en nu pågående diskussion. Det postas en bild på en person som säljer polska smällare (olagligt att inneha i Sverige). Det börjar med ”usch-reaktionen”, går vidare till att ”någon” tycker att någon bore göra något till andra påstår att det är polisanmält. Det är ju egentligen enklare att ta en skärmdump, polisanmäla och sedan anmäla inlägget till facebook. Gruppen har trots allt över 8000 medlemmar så om de får igång tillräckligt mång aanmälningar till FB så åker inlägget ner snabbt.
Sedan kommer det intressanta, en person tycker att smällarna borde stoppas någonstans. Minuten efter hakar en annan person på och tycker att de skall stoppas upp i rumpan på säljaren.
Jag är vare sig polis eller åklagare, men jag är hygglig säker på att det är sexuellt våld, våldtäkt eller övergrepp att föra in en smällare i ändtarmen på en annan människa. Det är i alla fall inget som jag skulle vilja se som en bestraffningsform i ett demokratiskt samhälle.
Men vaddå, det var ju bara på facebook. Det där menar de ju inte.
Det är precis det som är poängen, vi som vuxna människor måste kunna uttrycka frustration, ilska, besvikenhet och många andra negativa känslor utan att det kommer med hot, våldsförhärliganden eller annat som i vanliga fall aldrig skulle uttryckas runt ett middagsbord, vid fikabordet på jobbet eller i en diskussion med dina barn..
Det enda det leder till är ett underminerande av gruppens arbete, och en ”guilt by association” när andra, utomstående, tittar på vad gruppen diskuterar. Genom att sakta flytta gränserna (för det är vad pöbeldiskussionen gör) för vad individer och gruppen accepterar i språkbruk och ordval så kommer en utomstående hitta många bra citat och diskussioner för att totalt kullkasta gruppen och individerna i den.
Detta påpekar jag tillsammans med frågan om var i lagboken personen hittar stöd för att utföra våldtäkt som bestraffning mot ett brott mot fyrverkerilagen. I det läget är det dessutom 2 andra personer som gillar kommentaren om ändtarmsinförandet, vilket jag också skriver ut.
Vi angriper inte varandra i gruppen
Senare på kvällen upptäcker jag att mina två inlägg är borttagna, och i diskussionen finns ett inlägg från admin med det korta och kärnfulla ”skärpning”. Svårt att veta vem eller vilka den uppmaningen riktas till, så jag kontaktar admin och frågar.
Svaret jag får på varför mina inlägg togs bort var att ”vi attackerar inte varandra i gruppen”
Det förklarar en hel del. Varför till exempel kommentarer som att vi hundägare borde samla ihop hundbajs och kasta på de som skjuter fyrverkerier får stå kvar. Varför uppmaningar om våldsstraff helt utan rim och reson får stå kvar.
Lägg ner. Det var en överdriven frustration, inget sexövergepp.
Det är uppmaningen till mig. Kanske är det fel ställe att ta diskussionen om att vi har ett ansvar för vad vi säger, skriver och gör. Men på samma sätt som jag inte låter rasistiska/nasistiska/xenophobiska gå obesvarade så kommer jag fortsätta att besvara pöbelposter där de uppstår. Det går inte att maskera det som ”frustration” eller ”okunskap” eller ”det är ju barappå facebook/insta/nätet”…
Vi som vuxna människor måste kunna diskutera företeelser vi inte tycker om utan att ta till ord om hot, om övergrepp, om våldsbestraffningar. Annars är vi lika illa ute som de personer som vi försöker förändra. Och våra ord sprider sig till andra generationer, till andra personer.
Sedan undrar vi över näthat och varför samhällsklimatet blivit så hårt…
Känns som att Orup beskrev det på ett bra sätt:
ORUP – Stockholm | Listen for free at bop.fm
Mycket välskrivet och intressant att läsa.