På tisdagsteknikträningen (igår) så hände det…. Jag visade ett gäng tjejer hur man spelar discgolf (dom var tydligen väldigt duktiga på innebandy) och fick nöjet att guida ett gäng kaxiga finnar på banan med.
Enligt funbeat blev det 5,11 km på 71 minuter, så ”träning” i kardio/styrketräning kan man knappast kalla det. Fast jobbigt och svettigt var det endå. Mest jobbigt var myggen, helt sjukt mycket mygg… Och jag hade inget myggmedel med mig ;(
Men åter till kastandet. De senaste tävlingsrundorna har jag inte direkt haft marginalerna med mig. Har kastat apa, dvs trädträff efter trädträff. Hål 1, 2, 3, 7, 10 osv på rudan har inte varit nådiga. Hittade bilden till det här inlägget på den här bloggen och jag känner verkligen igen mig….
Men igår var spelet rätt. Det är säkert timingen i släppet kombinerat med bra spin som gjorde det. Förtom att jag kastade 5-10 m längre än vad jag brukar, så kastade jag dit jag ville. Och när jag fick småmissar så tog det i träden på rätt sätt, så att studsen hamnade rätt. I sann Jonas Bengtsson anda så klappade jag varje träd som hjälpte till (jag brukar göra så).
Du vet storasystern? Dvs hål 15 på rudan? Sjukt långt hål, med OB på hela högersidan. Dessutom lutar gravitationen lite extra på det hålet, för på vänster sida finns ett litet dike och skog som man nästan alltid hamnar i.
Hålet är långt och smalt, och dessutom är det par fyra, vilket kan kännas omöjligt. Kan du kasta +100m med precision (dvs landa på 5 meters marginal med OB på ena sidan och dike på andra sidan) så är birdie uppnåerligt, men för oss vanliga dödliga så är hålet riktigt utmanande.
Men, som Tony Irving brukar säga… Storasystern skall spelas smart, och _under_ din förmåga. Jag kan slå vad om att du brukar kasta driver, ligga vid vägen (men närmare diket än OB). Ta driver igen och sedan ligga i diket eller i skogskanten. Därefter så harvar du dig fram i diket, och går eventuellt OB någon gång och landar oftast på 7 kast eller mer?
Gör så här istället. Ta driver på första kastet. Sedan byter du disc! Ta en putt eller en stabil middlerange (Roc är min favorit) och kasta den. Rocen går stabilt rakt fram, med lite fade på slutet. Ett kast med den, så är det dags att ta sig fram till ett bra puttläge, och det är nu som det svåra kastet kommer. Kan du kasta middlerange lite längre så tar du den, annars så behövs det en driver.
Det svåra är just tredjekastet. Du skall upp på green, och komma så nära korgen att du har en lätt putt. Och det utan att träffa djävulsgranarna som vaktar inspelet mot korg. Träffar du de agressiva plantorna så är discen OB, och just nu är discarna vääääldigt svårhittade eftersom Borneos djungler invaderat dikena i Rudan.
Så här blir det då. Du ser min Roc på bilden. Inspelet kastade jag från lilla bron. Lite lång putt men det blev ett par. Så spelar man smart på storasystern!
Det kanske är det som är grejen med discgolf. Man skall spela smart, och efter sin förmåga. I alla fall på tävling. På träning kan man ju pressa sig själv lite extra!
Roligt att se min bild här 🙂