Sitter på pendeltåget på Västerhaninge Station. Märkligt nog så är det ett kort tåg. Redan innan tåget lämnat västerhaninge så är i princip alla sittplatser upptagna (som jag kan se i all fall). Framför mig itter en person som läser dagens Metro “SLs trasiga skyltar skapar problem i pendeltågstrafken”.
En resignerad tågvärd ropar i högtalarna med förklaringen:
God morgon, det är besvärligt läge för pendeltågen. På grund av den nya linjen (till arlanda/uppsala, min anm) så är det fordonbrist. Det här är pinsamt för oss och jobbigt för er, jag är ledsen men det kommer bli trångt idag.
Tågvärden ropar ut om detta på varje staion (vi är i Handen nu) Det märkliga är att de sa ingenting om detta på @radiostockholm i morse, trots att jag lyssnat på radion sedan 05.00. Enligt dem så gick kollektivtrfiken bra, men insatstågen skulle vara inställda.
Jag har lyckts få en sittplats, ytterst mot gången på ett tvåsäte. Folk som går förbi är irriterade och stressade, vilket betyder att de slänger extra mycket med rumpor och väskor när de jagar genom (det allt för korta) tåget efter en sittplats. Med andra ord så blir jag både tacklad och slagen, det är intressant hur folk beter sig när det nte går som de vill. Hyfs och hövlighet är liksom som bortglömda då.
Just ryggsäckar verkar bäraren glömma bort, eller så finns det en bortglömd regel om att det är ok att gnugga ryggsäcken mot en medresenärs huvud.
Jag är iofs inte förvånad. Mängden snö som kommit gör att SL får problem, så enkelt är det. Bristande underhåll, märklig design på växlar och ett överbelastat trafiksystem klarar helt enkelt inte en yttre störning som snöfall.
Nu är vi i Trångsund. Situationen på tåget är enkelt förklarat som i Tokyo. Pressar folk på utifrån så kommer alla in i tåget. Nästa tåg är 12 minuter bakom oss enligt tågvärden. Tågvärden skall helt klart ha en eloge, han beklagar situationen, förklarar varför på ett bra sätt varför det är problem. Dessutom så tipsar han om alternativa färdvägar när vi kommer in på Farsta Strand. Det var flera resenärer som vände när de såg hur fullt tåget är.
Älvsjö är nästa station, där det vanligen byts lite folk på tåget. Det är tokfullt och trots det så böjar stressade resenärer skruva på sig trots att vi är halvvägs framme. Några försöker till och med att pressa sig mot utgångarna, men det är så fullt att det knappt finns plats för folk att flytta på sig.
När jag inte trodde att det gick att packa in mer folk så kom vi till Årstaberg. Denna station designad för att få tvärförbindelserna att fungera plockar in en hel del folk i vagnen, så det blir väldigt lite luft kvar på tåget. Vår smarte tågvärd har satt på luftkonditioneringen så att det blir lite svalt i alla fall.
På Stockholm Södra så har de påstigande svårt att lämna plats för avstigande, så det blir lite tumult och irriterade röster när några försöker komma av samtidigt som masspsykosen slår till och de som står utanför försöker unisont tränga sig in samtidigt som folk går av. Intressant beteende!
Väl framme på Stockholms Central så blir alla lika stressade som vanligt. Det är tydligen väldigt vanligt att folk inte hinner av på den hållplatsen de tänkt sig, för det är väldigt ofta som folk blir irriterade bara för att jag har fräckheten att sitta kvar tills dess att tåget har stannat.
Jag hade velat gå fram och tacka tågvärden, men jag är i mitten av vagnen och tågvärden är endera längst fram eller längst bak. 50% chans att hitta honom, samtidigt som jag måste slåss mot resenärsombier som är övertygade att räddningen finns nedanför trappen för att komma dit. Jag kapitulerar och sänder några vänliga tankar till honom som jag hoppas förstärker hans karma.
Själv så ställer jag mig bland de andra zombierna och överger tåget och går med myrsteg mot trappan.
