För mig är det enkelt. Jag vill bli jägare. En jägare är för mig en person som inte bara står först i kön vid bockpremiären utan som ägnar sig åt viltvård och biotopfrämjande åtgärder. En person som ser till helheten och som förstår vikten av att inte bara testskjuta bössan innan jaktpremiären utan också att öva, öva och åter öva.
Däremot inte sagt att den som “enbart” beskattar viltbeståndet på en jakt om året är en “sämre” jägare, men det är inte så jag ser på det. Och självklart är det upp till var och en att lägga den tid en har.
Jägarexamen
Jägarexamen är för mig bara startpunkten på en lång resa. Du har visat att du förstår* säkerheten, juridiken och etiken. Dessutom kan du hjälpligt hantera hagelbössan, kulvapen klass 4–2 och kulvapen klass 1 beroende på vilka skytteprov du gjort. Kanske har du dessutom utbildning i fällfångst.
Med asterisken (*) ovan menar jag förstår som i förstår det rent teoretiskt.
En sjuksköterska får läsa om hur en sätter en kanyl. Sedan får de prova på “testarmar”. Sedan får de öva på varandra. Sedan får de öva på patienter. Allt för att det inte skall gå fel
En som skall ta körkort får läsa massor med teori (mycket mindre än inför jägarexamen) och har sedan “riskettan” (där alkohol, sömn, droger och risker diskuteras) och “risktvåan” (där en får testa att köra bil på en inhängnad bana med halkbana). Risktvåan tycker jag kan liknas vid skjutbanan och uppskjutningen. Efter det är det mängder med övningskörning där förmågan i massor med situationer bedöms i fem steg. Allt för att skapa säkra förare.
En militär övar givna situationer mycket och ofta, för att kunna reagera på rätt sätt när det är “på riktigt”. För att säkerställa att det går rätt när det behövs.
Tar vi körkorstaspiranten som exempel så är det som att en knappt skulle behöva övningsköra, utan enbart klara fasta situationer (såsom halkbana) och sedan vara godkänd. Pang på rakt ut i trafiken bara…
När en tar jägarexamen är det massor med teori. En “enklare” (tillrättalagd) uppskjutning och sedan är det godkänt
.Med det godkännandet så kan du söka vapenlicens och sedan när du har ditt vapen så är det bara (finns ju vissa begränsningar) att bege sig ut på “skarp” jakt. Lite märkligt, eller hur?
Men när blir du jägare?
Vissa säger att det är när du är klar med jägarexamen. Vissa säger att det är när du skjutit ditt första vilt. Vissa säger att det är när du varit med på ditt första eftersök.
Vad tror du om att kalla en person jägare när de avstått sitt första skott? När en person visar att en har koll på sin egen förmåga och respekterar viltet till den grad att en avstår skottmöjligheten till förmån för att undvika en skadskjutning?
Eller så skiter vi i etiketterna och inser att vi alla är på en resa. En resa där vissa kan mer än andra men att ingen är fullärd… Det är så vi ser på det inom kampsporten. När du tror att du kan något, det är då du behärskar det som minst…