Argument för bågjakt
Bågjakten har flera kvaliteter som gör det till en utmanande och intressant jaktform.
Det som är viktigt att visa är olika argument på varför det är en bra jaktform.
Detta blir en serie korta, faktaspäckade inlägg om vad det är som är bra med bågjakt.
Det innebär ju då inte att andra jaktformer är sämre eller dåliga för de är de inte! De här inläggen lyfter fram fördelarna med bågjakten.
Jakt med pilbåge kräver mer utbildning
För att få jaga med pilbåge krävs det först den teoretiska jägarexamen samt skjutprov för att kunna söka vapenlicens för det vilt en vill jaga. När det är klart så krävs IBEP (International Bowhunter Education Program) som är en internationellt gångbar bågjaktsutbilding. Vissa länder kräver specifika skjutprov utöver utbildningen.
Detta gör att det tar längre tid att bli bågjägare, och att bågjägare har längre utbildning
Årliga skjutprov
För att få jaga med båge krävs, förutom den dubbla utbildningen, dessutom årliga skjutprov.
Detta gör att den som vill jaga med pilbåge måste vara aktiv för att upprätthålla sin kompetens. Aktiva jägare är bra jägare och övning ger färdighet.
I princip helt klimatneutral
Pilar är i sin konstruktion flergångsammunition. Det betyder att samma pil används flera gånger och det är sällan pilar försvinner Tittar vi på miljöbelastning innebär det då att bågjägare lämnar kvar väldigt lite efter sig i skog och mark, vilket är positivt ur ett miljöperspektiv.
I examensarbetet “JAKTPROJEKTILERS TOXISKA VERKAN PÅ MILJÖN OCH DESS ORGANISMER” av Dan Andersson på BIOGEOVETENSKAP, STOCKHOLMS UNIVERSITET 2003 hittar vi en ingående diskussion om blyet och dess miljöpåverkan samt alternativa jaktprojektiler där bågjakt tas upp som ett av flera alternativ.
Färre skadskjutningar
Den danska studien visar tydligt på en skadskjutningsprocent om 4,99% över 5 år. Detta i en kontrollerad studie.
NJFF, Norska motsvarigheten till SJF, har i enkätform bett jägare att rapportera bom, skade och dödliga skott under jaktens första vecka.
Knapt 10 % av førsteskuddene mot elg er et bom- eller skadeskudd. Tilsvarende for villrein er
ca 7 % og for hjort ca 8 %.
Värt att notera är att i datavalideringssyfte är kontrollerade studier betydligt bättre än frivilliga enkäter. Den danska studien löpte över 5 år och den Norska i enbart en vecka
Tittar vi på Sveriges ornitologiska förbunds undersökning från 2009 om skadskjutningar på fågel så var det 60% skammade äldre sädgäss. Dvs att 6 av 10 äldre fåglar hade hagel i kroppen.
Här är en längre diskussion om varför skadskjutningarna inte kommer öka:
Färre felskjutningar / skadat tamboskap
Det händer tyvärr att en engagerad jägare tar fel på jaktbart vilt. Ibland är det jaktlaget som har bestämt att vissa vilt inte får skjutas och ibland är det jakttabellen som bestämmer vad som inte är skjutbart.
Den här typen av misstag blir lättare att göra ju längre bort viltet är och ju hetsigare jakten är.
Det maximala avståndet för att få skjuta med pil vid bågjakt är 25 meter och på det avståndet görs inga felbedömningar vad gäller viltsort, hästar eller hundar.
Bågjakt är betydligt långsammare än jakt med skjutvapen vilket minskar chanserna för liknande felbedömningar
Respektera andras jakt
Så står det faktiskt i studielitteraturen för Jägarexamen. På sidan 23 och 24 i Jägarskolan kan vi läsa om vikten att testa på många jaktformer, att inte prata illa om andras jakt och vikten av att stå samlade om all jakt inför alla utanför jägarkåren.
Färre fylle/psykisk ohälsa dåd
Det är tråkigt att ta upp det, men de flesta dödsfallen och våldsdåden där jaktvapen är involverade rör våld i hemmet, fylla och psykisk ohälsa. Det innefattar även självmord.
Tack och lov är det inte jättevanligt, men det förekommer. Pilbågen är osannolik som tillhygge i dessa fall. Möjligen att en pil med jaktspets skulle kunna användas (utan pilbågen) men då är kniven ett betydligt smidigare verktyg.
Dessutom vet vi, eftersom det finns gott om pilbågar i de Svenska hemmen, att detta inte förekommer idag och därför kommer det inte heller förekomma framöver. Pilbågar, pilar och pilar är ju tillgängliga i vilken sportaffär som helst, helt utan licenskrav
Högre kostnad än annan jakt
Att jaga med pilbåge innebär en högre kostnad. Begagnade skjutdugliga vapen går att hitta från ca 500–1000 kr styck. Pilbågar för jakt kostar oftast över 10 000 kr och begagnatpriserna är ofta höga med.
Dessutom innebär bestämmelserna för bågjakt att den som vill jaga med båge måste ha vapenlicens motsvarande vapen godkänt för det viltet. Älg och vildsvin en studsare klass 1 i garderoben alltså, och hare ett hagelgevär, för att nämna några exempel.
Det gör att det går inte att smita undan kostnaden för vapen genom att jaga med båge, och kostnaden blir högre.
Pilbågen är ointressant för brottslingar
Jaktvapen är i princip ointressant för brottslingar och förekommer i extremt få brott. Pilbågen är om möjligt ännu mindre intressant vilket gör att den kommer inte tillföra något till brottslingarna i alla fall.
Varför är pilbågsjakt egentligen förbjuden?
Jakt med pilbåge var tillåten fram till 1931! Pilbågen var ett vanligt verktyg i jakten, fram för allt på småvilt och de flesta bondpojkar lärde sig tidigt att ta en enslana och stränga upp till pilbåge. Troligen gick detta hårt åt framför allt småviltet och fåglar.
Vid 1931 års riksdag väcktes två motioner med krav på att regeringen skulle vidta åtgärder för att förhindra ”de svenska villebrådsstammarnas fortgående utarmning”. Jakttrycket var högt och framför allt fällor, snaror och pilbågar tog mycket vilt. Detta ledde till att en utredning tillsattes som kom att föreslå en rad inskränkningar i jakten och vilka metoder man skulle få använda sig av. Pilen som jaktverktyg var inte med bland de metoder som skulle få vara kvar i bruk, dvs tillåtna.
Som en direkt följd av denna utredning så beslutade riksdagen om en ny jaktlag (1938:274) och om en ny jaktstadga (1938:279). I den nya jaktlagstiftningen infördes också förbudet mot att använda
bågen som jaktvapen. 1967 reviderades dåvarande jaktstadga (1938:279) och i och med denna revision förbjöds alla jaktredskap som inte uttryckligen var tillåtna.
Därmed blev pilen och bågen förbjudna som jaktredskap också i 1967 års jaktstadga, som ett arv från beslutet att skydda ”de svenska villebrådsstammarnas fortgående utarmning” 1938. En ytterligare modernisering av jaktlagen och jaktförordningen genomfördes 1987 där den helt nya jaktlagen (1987:259) samt en ny förordning (1987:905) togs fram.
Här lever fortfarande arvet kvar från 1938, dvs att det i dag inte finns några faktabaserade skäl att förbjuda den moderna pilbågen och pilen som jaktvapen och jaktform.
Det första förbudet 1938 tycks alltså bero på att man ville skona viltstammarna genom att skapa ett generellt lägre jakttryck,
däremot hade man inga invändningar mot bågen som jaktvapen (Per Bjurholm 1990).