Debatten om MMA – Mixed Martial Arts, på Kvällsöppet TV4 ikväll blev inställd, vilket är synd. Hela debatten kommer ifrån ”de lärdes” inlägg i Uppsala Nya Tidning där flera eminenta forskare ger sin syn på MMA galan på Fyrishov. Sedan har MMANytt skrivit om det och intervjuat Kampsportsförbundet.
Här är lite lösryckta citat från artikeln som jag tycker sammanfattar det hela väldigt bra:
Arrangemanget borde aldrig ha fått grönt ljus och kampsporten MMA borde förbjudas.
Sparkar du ner någon på gatan betecknas det som misshandel. Men samma beteende hyllas i MMA där man med lagen på sin sida kan slå, sparka och strypa sin motståndare upprepade gånger. Det är dags för Uppsalaborna att ta avstånd från denna offentliga misshandel.
Det här är alltså inte min åsikt, utan en åsikt som nedskrivits av Gunilla Steinwall, generalsekreterare Hjärnfonden, Lars Olson, professor Karolinska institutet, ordförande Hjärnfonden, Niklas Marklund, överläkare och docent neurokirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Lars Lannfelt, professor och överläkare, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset.
Det här är tunga namn, och definitivt något som man bör beakta. De har lång erfarenhet av vad trauma mot huvudet gör, vad upprepade slag mot kroppen leder till och framförallt hur hjärnan fungerar.
Läser man kommentarerna på MMAnytt och på UNT så framstår ett tydligt mönster. De förstår inte sporten. Det är faktafel i artikeln. De är dumma. Andra sporter är farligare och kostar mer. Ungefär så. Sedan är det vanligt tjafs mellan internetdebattörer som man inte behöver bry sig så värst mycket om. Sedan är det massa andra jämförelser om vad andra sporter kostar samhället, och den jämförelsen är intressant och en viktig diskussion, men inte som argument i MMA debatten.
Sidospår med jämförelse av samhällets kostnader
Som ett exempel så finns inte läktarvåld och huliganer över huvud taget på fightinggalor. Det behövs inga enorma samhällsinsatser med polis, transporter, sjukhus etc för att det varit en fightinggala. Jämför man med hockey eller fotboll, och tar de pengar en snittmatch kostar där, jämfört med vad en genomsnittlig fightinggala kostar samhället så är skillnaden enorm. På http://boxing.nv.gov/New_MMAGates.htm kan du själv se de 35 mest besökta galorna. Ca 10 000 pers i publiken. På en hockey/fotbollsmatch, hur många poliser behövs det inte då, om det är 10 000 i publiken?
Skaderisker jämfört med andra idrotter
Statens betänkande Kampidrott i fokus (SOU 2003:24) beskriver skaderisken bland annat som detta:
När det gäller svåra skador intar boxningen inte någon särställning.
Om man med svåra skador menar invalidiserande sådana är
risken för en svensk amatörboxare mindre än för den som t.ex.
ägnar sig åt ridning eller ishockey, två idrotter där risken för invalidiserande
nackskador vid fall inte är obetydlig. När det gäller dessa
idrotter finns också en risk för t.ex. hjärnskakningar.
I detta resonemang blir två faktorer viktiga att ta hänsyn till, dels
antalet utövare, dels kvaliteten vad avser statistik inom området.
Inom idrotter där knockout inte är en del av idrottens regelsystem
saknas oftast statistik över utövare som drabbats av hjärnskakningar.
Säger en hel del, eller hur?
Är MMA ett glorifierat gatuslagsmål
Men vad är MMA då? En blandning av kampsporter, framtagen från början för att visa vilken ”diciplin” som var ”bäst” eller enbart ett reklamjippo från Graciefamiljens sida? Ja det tvistar folk om fortfarande. Men faktum kvarstår att MMA galor är stor show, skickligt regisserade och castade där fighters väljs ut efter vilka som skall ge de bästa och mest intressanta matcherna.
Att jämnställa det med ett gatuslagsmål är bara dumt. Inom Pride, Strikeforce, UFC etc så ställs topptränade fighters mot varandra. I princip alla matcher har två motståndare som på ett kontrollerat sätt försöker utmanövrera den andre. Och med utmanövrera menar jag då att knocka (dvs slå den andra medvetslös) eller att submitta (få den andre att ge upp). Det är så långt ifrån ett gatuslagsmål man kan komma.
I ett gatuslagsmål gäller bara en sak, och det är att vinna. Ju fortare och brutalare desto bättre, för det minskar riskerna. Det finns ingen domare, det finns inget sätt att ge upp. Och det är väldigt väldigt sällan ett gatuslagsmål är en mot en. Chansen att vinna ökar ju dessutom betydligt om man överraskar motståndaren, som att attackera innan personen ens vet om att det är fight. Är man dessutom bättre än motståndaren eller har tillhyggen som ökar ens chanser så är det ju bara bra. Det är ett gatuslagsmål!
Första gångerna man ser en MMA fight så ser det brutalt ut. Folk slåss ju, på riktigt! Fast utan aggression då. Det är ofta blodigt, vilket ser väldigt otäckt ut och vissa matcher slutar med att vinnaren får in ytterligare några slag på en redan medvetslös person innan domaren hinner bryta.
Det ser otäckt, och det går inte att säga annat än att kroppen tar stryk av detta. Hur mycket hjärnan tar stryk av det vill Steinwall et al få oss att förfasas över i artikeln, och de är skickliga debattörer för de vill att förbjuda MMA.
Skadestatistik
Hur mycket stryk utövarna tar och skadorna därav är enligt artikelförfattarna svårt att säga, eftersom sporten som sådan är ”ung”. Artikelförfattarna drar också anedoktala paralleller med hur man ”Redan i boxningens barndom noterade man att före detta boxare fick talsvårigheter…” för att retoriskt visa att boxningen redan haft detta problem och att man bara därför skall förbjuda en annan sport. Därför drar man mycket paralleller till boxning som enligt författarna påminner om MMA. Dessutom tar man upp strypningar (tekniker som rear naked choke, palm to palm choke, triangel etc) som syftar till att strypa blodtillförseln till huvudet eller att stoppa lufttillförseln till lungorna, och hävdar att upprepad syrebrist leder till hjärnskador.
Lägger man ned lite tid kan man få ut detaljerad skadestatistik från Nevadas boxningskommision. Det har artikelförfattarna inte gjort eftersom de hävdar att detta är en så pass ung sport (se även nedan samt läslistan)
Utöver detta kan man få ut statistik från Idrotts
Argumenten mot MMA
MMA har några tunga argument mot sig (enligt artikelförfattarna):
- Det är brutala gladiatorspel
- Misshandel är olagligt i de flesta länder men här legaliseras det i en ”bur”
- Syftet med sporten är att slå ner motståndaren
- Det är inte bättre än ett gatuslagsmål
- Hjärnan tar stryk av upprepat trauma (slag och syrebrist)
- Boxningen har redan visat att våld är farligt, därför skall MMA förbjudas
- Skador uppstår säkert
Att något ”ser brutalt ut” har inte så mycket att göra med hur det faktiskt är. Självklart marknadsför det som en ybermacho mano-a-mano to the death fight. Det säljer. Att det är förberedda atleter som dessutom skyddas av en domare som bryter så fort någon inte försvarar sig tillräckligt har artikelförfattarna missat. Det är som att så fort någon ger sig på en motståndare i hockey, handboll, fotboll eller basket utöver vad som tillåts i reglerna (ofta görs det dessutom utan att ”mottagaren” är beredd) så skulle matchen brytas och vinsten tilldömas den andre.
En orsak till varför så många tycker att det är brutalt är att matcherna görs ”i en bur”, vilket fått lite uppmärksamhet tidigare. Aftonbladet hade som vanligt ingen koll medans DN hade lite bättre koll. Att låta barn dunka på varandra i en fotbolls/handbolls/basket/hockey match är helt ok. Men brottas de i en bur, då skriker sig aftonbladet hesa och skapar mediastorm i ett vattenglas. DN skriver för övrigt om det idag med, och då med skandalrubriken ”sparkar och slag ger pengar till utsatta barn”.
Att artikelförfattarna kallar det för misshandel är intressant. Vi har ett rättsväsende i Sverige där domare och nämndemän belägger skuld och bestämmer straff. Inte skribenter i en debattartikel.
Syftet är helt rätt att övermanna motståndaren. Inte att ”slå ner” denne. Många paralleller görs i artikeln till boxning, men där har artikelförfattarna fel. Det finns studier inom skadefrekvens inom idrotter som bland annat gjorts på Johns Hopkins University School of Medicine, där Incidence of injury in professional mixed martial arts competitions (av Bledsoe et al) som visar på:
- MMA matcher har en hög skadefrekvens
De mäter allt från blåmärken till frakturer - Ingen har dött inom MMA i Usa
Det har faktiskt varit dödsfall efter detta som kan hänföras till matcherna - Knock out ration är lägre inom MMA än inom boxning
Punkt tre tycker jag är intressant, speciellt eftersom artikelförfattarna tycker att MMA är för ung sport för att se skadestatistik och följdsjukdomar på. Gräver man lite ser man att MMA är en nedskalad/debrutaliserad version av Vale Tudo och det är en gammal sport. Det finns data att hitta, och andra forskare har gjort detta.
Med artikelförfattarnas hänvisning till boxning skall man veta att ca 11% av alla professionella boxingsmatcher avslutas med knock out. Inom MMA så är det ca hälften så många som avslutas med knockout, och det är för att MMA har så många fler sätt att avsluta på än boxning. Då man lika effektivt kan avsluta en match genom att attackera extremiteterna med sparkar, slag och lås över leder så är troligen risken för TBI inom MMA betydligt lägre än inom boxningen.
Att MMA bara har tre/fem ronder kontra boxningens betydligt längre matcher verkar ha gått artikelförfattarna förbi med.
För övrigt så är strypningar inom kampsporten ingen ny företeelse. Hur kommer det sig att vi inte ser mängder med gamla ”matt-vrak” som lider av parkinsons, demens etc? Det finns en stor mängd data även där, då både grappling och brasiliansk jiu jitsu (för att nämna några) har dessa typer av tekniker, och har utövats längre än MMA
Slutsatsen
Min slutsats/tolkning är att artikelförfattarna tycker att MMA skall förbjudas därför att de tycker det ser ut som misshandel. De har erfarenhet från boxning och därför så jämställer de det med boxning och eftersom proffsboxning inte är tillåtet i Sverige så skall inte heller MMA vara det.
Mitt bemötande är att dessa framstående och intelligenta människor har gjort det väldigt lätt för sig då de retoriskt hänvisar till en annan sport och hövdar att det är brutalt. De har garanterat assistenter som kan söka i PubMed och googla. Men de resultaten har man inte tagit med i artikeln, utan bara de negativa erfarenheterna från en annan sport.
Märkligt, eller hur?!
Utbilda dig själv
Men här får de, och alla ni andra, en bra läslista att förkovra er i. Att förfasas över något man inte förstår har tyckare och förståsigpåare sysslat med sedan Platons tid. Eller ta Elvis för ett lite mer nära exempel. Att Elvis skulle förleda ungdomen i synd. Att hårdrockare som Led Zeppelin och W.A.S.P skulle förvrida ungdomars sinnen. Att motorsågsmassakern skulle förstöra en hel generation. Nu blev det ju inte riktigt så, och de flesta individer som halkat bort från ”den smala vägen” kan hänföras till bland annat föräldraskap och umgänge snarare än att de tittade på Motorsågsmassakern och spelade Led Zeppelin baklänges.
Referenser för dig som vill läsa mer:
- Amtmann, J.A. (2004) Self-reported training methods of mixed martial artists at a regional reality fighting event. Journal of Strength Conditioning Research 18, 194-196.
- Atha, J., Yeadon, M.R., Sandover, J. and Parsons K.C. (1985) The damaging punch. British Medical Journal (Clinical Research Edition) 291, 1756-1757.
- Bledsoe, G.H., Li, G. and Levy, F. (2005) Injury risk in professional boxing. Southern Medical Journal 98, 994-998.
- Branch, G. (2003) Toughman competition faces its own battle. USA Today: 3C. May 20.
- Gartland, S., Malik, M.H. and Lovell, M.E. (2001) Injury and injury rates in Muay Thai kick boxing. British Journal of Sports Medicine 35, 308-313.
- Hamilton, K. (1995) Brawling over brawling: Politicians try to finish off ”human cockfighting”. Newsweek 126(22), 80.
- Jarret, G.J., Orwin, J.F. and Dick, R.W. (1998) Injuries in collegiate wrestling. American Journal of Sports Medicine 26, 674-680.
- Kazemi, M. and Pieter, W. (2004) Injuries at the Canadian National Tae Kwon Do Championships: a prospective study. BMC Musculoskeletal Disorders 5, 22.
- Krauss, E. (2004) Warriors of the ultimate fighting championship. Citadel Press, New York.
- Krauss, E. and Aita, B. (2002) Brawl: A behind-thescenes lLook at mixed martial arts competition. ECW Press, Toronto, Canada.
- Mendez, M.F. (1995) The neuropsychiatric aspects of boxing. International Journal of Psychiatry in Medicine 25, 249-262.
- Peligro, K. (2003) The gracie way: An illustrated history of the World’s Greatest Martial Arts Family. Invisible Cities Press, Montpelier, Vermont.
- Unterharnscheidt, F. (1995) A neurologist’s reflections on boxing. II. Acute and chronic clinical findings secondary to central nervous system damage. Revista de Neurologia 23, 833-846.
- Walilko, T.J., Viano, D.C. and Bir, C.A. (2005) Biomechanics of the head for Olympic boxer punches to the face. British Journal of Sports Medicine 39, 710-719.
- Zazryn, T.R., Finch, C.F. and McCrory, P. (2003a) A 16 year study of injuries to professional boxers in the state of Victoria, Australia. British Journal of Sports Medicine 37, 321-324.
- Zazryn, T.R., Finch, C.F. and McCrory, P. (2003b) A 16 year study of injuries to professional kickboxers in the state of Victoria, Australia. British Journal of Sports Medicine 37, 448-451.
- Zetaruk, M.N., Violan, M.A., Zurakowski, D. and Micheli, L.J. (2005) Injuries in martial arts: a comparison of five styles. British Journal of Sports Medicine 39, 29-33.
Det finns säkert nyare, bättre och andra saker att läsa. Men börja här.
Mycket intressant och välskrivet inlägg. Det jag personligen ser som den största skillnade vad det gäller debatten om skador är att dom som tävlar i någon form av kamsport är med på att det finns risker med skador, men det är innom spelets regler.
Nu har jag inte allt för mycket erfarenhet innom ämnet, men av dom år som jag sett på kampsport så har jag än så länge inte sätta att någon skadats allvarligt till följd av ett regelbrott. Som att txe någon blir slagen efter att dommaren brutit.
Vilket gör att båda parter kan acceptera dom skador som uppstår för det är innom dom regler som dom gått med på.
Om man däremot jämför med txe ishockey så uppstår många skador som jag ser det just till följd av att man bryter mot dessa regler. Visst det finns då även bestraffningar för dessa och det accepteras av båda parter.
Men allvarliga skador som kan bli av txe cross checking bakifrån i nacken finns det nog ingen som
part som accepterar, alla minst individen som utsätts för det.
Det gör att en person som på lägre nivå bara vill lira lite hockey på korpen nivå kan utsättas för allvarliga skador som den kan ha svårt att förutset till följd av att skadan uppstår genom grova regelbrott.
Om man istället tittar på kamsport så är matcher uppstyrda av mycket hårda regler redan från låg nivå men stor säkerhet, och dom skador som uppstår sker innom regelvärket vilket gör att dom individer som går in i matchen kan vara berädda på vad som kommer att hända på ett helt annat sätt.
/Robert
Tack.
Det är det som är det intressanta i MMA och andra kampsporter. Det finns en intensitet och en intention att vinna över den andre, men det görs utan aggression vilket inte finns inom andra sporter. Se till exempel hockey, där det blir slagsmål i många matcher, eller fula efterslängar med klubba, armbåge eller tacklingar.
Det är den typen av aggressivt våld som orsakar riktigt obehagliga skador. Utövarna är inte beredda på övergreppen och de kan därför inte skydda sig.
Inom kamponsten är det ju regel att man ser till att den andre är beredd innan man börjar, och det är ju inte ovanligt att fighters gratulerar varandra till en bra fight direkt efter det att slutsignalen gått.
Det är den ärligheten som gör att det blir intressant. Det är inte besinningslöst våld det handlar om, utan 3 (eller 5) st ronder där man försöker vinna, dvs vara bättre än sin motståndare.
Bara för att det ser våldsamt ut, och bara för att man inte förstår det så betyder ju inte det att något skall förbjudas.
Sedan finns det andra argument, om huvudskador (allt från knäckta käkar och skadade oxben till blåmärken och näsblod) och dess påverkan, men det tänkte jag gå igenom i nästa inlägg.