Ett osynligt handikapp

Alla mina barn verkar lida av samma handikapp. För trots att vi har tjatat, skällt, gnällt, lockat, utmanat och på alla andra sätt försökt så klarar inget av barnen av det här. Så det måste ju vara något fel…

20110829-095750.jpg

Jag vet inte om det är ögonmåttet som är felkalibrerat. Eller armarna som är för korta. Eller fingrarna som är för fumliga.

Oavsett när man kommer in i badrummet så ser det ut så här. Handdukskroken är alldeles fin och tom och oanvänd. Handduken? Den ligger i en fuktig hög på golvet nedanför.

Eller det kanske är en kollektiv fobi att gå nära väggar? Jackorna hänger de på galjar, och det brukar inte vara något större problem. Men just det där att gå nära en vägg och med precision pricka både handdukens upphängningsanordning och kroken, det verkar vara på gränsen till omöjligt…

Finns det en gå nära väggen/kroken fobi?

2 thoughts on “Ett osynligt handikapp

  1. Malin O

    Jag har löst det problemet hemma här (har följdaktligen samma problem) med att snurra hällan tills runt kroken (som halvslagsknopar) handduken är helt mot kroken å inte rubbas utan att man snurrar lös den alt sliter sönder den – alltså sitter den kvar på kroken 😉

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *