Ibland smyger det sig in uttryck i Svenska språket. Språkevolution? Det levande språket? Eller bara dumheter?
Ett ord som jag inte hade hört alls tidigare är ”ensa”. Men där jag arbetar nu används det flitigt av ett antal personer.
Enligt SAOL på nätet betyder ensa ”få att stämma överens” [cid:image003.png@01CC1C74.A8E8E0C0]
Erik Lu (http://eriklu.blogspot.com/2005/12/ensa.html) skrev så här klokt om det redan 2005: Det har dykt upp en obehagligt uttryck i svenskan på sistone, nämligen ”ensa”. Jag tror att det betyder ungefär ”att enas om något”. Jag tycker det är ett vidrigt uttryck och dessutom ett sjusärdeles fult ord.
Språknämnden har svarat på hur man korrekt använder ordet ensa, till exempel i meningen ”… att ensa regelverken” http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=45204;objekttyp=lan
Språkrådet skrev såhär om ensa:
Ensa
Ordet ensa betyder ’få att stämma överens’. Man kan till exempel ensa regler, rutiner eller synpunkter. Andra synonyma uttryck är samordna, göra likartad, göra enhetlig(are), förenhetliga, harmonisera. Men ensa är kortare och mer praktiskt, så använd gärna det! Trots det är det många människor som inte riktigt vet vad ordet betyder, och det saknas också i många ordböcker. Verbet ensa hänger förstås ihop med adjektivet ense, ’som har samma åsikt’: ”De är ense om det mesta.” Men det är också besläktat med sjötermerna enslinje och ligga ens med. Det avser förhållandet att det när två eller flera sjömärken ligger mitt för varandra bildas en linje som betraktaren kan orientera sig efter. Substantivformen till verbet ensa är ensning, som i frasen ensning av rutiner.
Ensa är alltså verbet, ense är adjektivet och ensning är substantivet.
Söker man på ensa i Svenska Akademiens Ordbok får man följande svar: ”Det finns inte något sökord i SAOB på webben som matchar ensa, men väl i Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
Talande tycker jag…