Lillfisen har börjat på fotboll. Hon är 11 år.
Det är match varje helg. Varannan hemma, varannan borta.
Hon har varit med och tränat 5 gånger.
När hon nu sa att hon kanske inte kan spela match _varje_ helg så får hon höra av en av lagkamraterna (som också är en av hennes kompisar): ”då sviker du laget”.
Härlig attityd. Jag behöver prata med ledarna, för det där är en sjuk inställning. Verbal pennalism inom ett flicklag i fotboll. Vad mer förekommer då?
Jag som är avogt inställd till att föräldrarna inte bara skall tvingas betala tusentals kronor i terminsavgifter, de skall tvingas ställa upp med tid också och sälja korv, kaffe, godis och annat skräp i kafeterian. Och vilka är det som handlar i kafeterian? Just det, föräldrarna!
Sen skall det kastas på massa dåligt samvete om man inte vill slösa bort sin tid i en sunkig sporthall. Jag har utövat massor med sporter, och de enda gångerna min mamma var med var på viktiga tävlingar, matcher eller uppvisningar. När jag kom hem från en turnering/tävling/match så pratade jag med min mamma och vi fick bra kvalitetstid tillsammans, där jag fick skina och ta emot beröm.
Samma sak med att ta sig till och från olika träningar och evenemang. Gå. Cykla. Åka buss. Åka tunnelbana. Åka med kompisar (och betala bensin till föräldrarna). Det gick alldeles utmärkt. Och det var väldigt skönt att slippa inblandning från vuxna under en stund.
Som ledare i olika ungdomsidrotter så har jag stött på massor med olika föräldratyper, men egentligen spelar det ingen roll. Det är ungdomarna som är det intressanta. Att låta dem träna, jobba, utföra ysslor och annat gör att de växer. Och utan föräldrarna som skriker, hetsar och begränsar så växer barnen något fantastiskt!
Jag tänker inte säg att föräldrar som skjutsar sina barn till och från varenda evenemang gör fel. Det är upp till var och en att välja hur man penderar tid med sitt barn. Men det som är fel är när man säger att någon annan gör fel när de inte är med på alla träningar, matcher, cafeteria, loppmarknad, materialgenomgång, föräldramöte, informationsmöteetc etc etc…
Jag väljer hur jag spenderar kvalitetstid med mina barn. Och jag tycker inte att hänga på läktaren med andra föräldrar eller att skjutsa till olika saker är det. Jag lyssnar på mina barn. Finns där när de vill prata. Gör saker med dem.
Men bara för att jag inte häckar i hallen så döms jag. Det tycker jag är obehagligt, att andra är så snabba med att döma och kasta skuld…