Innebandy, maxpuls och smärta.

Innebandy, maxpuls och smärta.Så blev det, i den ordningen. Innebandy kan man inte slacka på, så det var bara att rusa som en infanterisoldat på slagfältet. Bollfan fick jag inte koll på, men lyckades stoppa massa anfall och gjorde några gyllene assist. Smärtan kom efteråt, när musklerna stelnade. Hade sjukt svårt att gå, och ont gjorde det hela vägen upp i drömmarnas land. Undras om folk tycker att jag ser full ut. Skitont i fötterna, trött i alla muskler och seg i skallen. Så snubblar jag fram, speciellt svårt blir det med snö/is belagda busshållplatser.

Uppvaknandet, nu vet jag vad jiu jitsu träningsvärk är. Det är ren smärta. Trodde ngt va trasigt.

Uppvaknandet, nu vet jag vad jiu jitsu träningsvärk är. Det är ren smärta. Trodde ngt va trasigt. Träningsvärk har hitentills varit något småroligt, något som gör ont men inte obehagligt ont. Vaknade i morse & trodde att jag var trasig. På riktigt! Fan vilken smärta i höfterna och låren. Brasiliansk jiu jitsu kräver att man är snabb, smidig och stark. Just nu besitter jag ärligt talat inget av de egenskaperna. Träning behövs. Mycket, dessutom. "även den längsta resa börjar med ett litet steg" tror fan inte att han som sa det hade så här ont.

Andra träningen, benmisshandel delux med extra allt för att bryta guard, passera guard och ta sig till side.

Andra träningen, benmisshandel delux med extra allt för att bryta guard, passera guard och ta sig till side. Jag har skavsår på insidan av knäna (fuck vad andras gi river, jag behöver en egen). Jag har blåmärken i ljumskarna. Det är sant, i fucking ljumskarna. Så går det när man blir nedpressad i marken. Sparringen är brutal. Tror att det bara är tre minuter, men det är tre minuter där alla nybörjarna går till 100 %. Efter det orkar man knappt ta sig av mattan, eller ens sätta sig upp. Men det är så jäkla kul. Strategi, teknik och först...

Barbarer – ingen hierarki, ingen stil och ingen hyfs. Vilken skillnad med vad jag är van vid från kampsport

Barbarer – ingen hierarki, ingen stil och ingen hyfs. Vilken skillnad med vad jag är van vid från kampsport Shit i helvete, träningsdags. Nervös som satan och när man vet att man inte vet hur det kommer bli, då blir det jobbigt. Tjockt med folk i lokalen (dojo känns fel att kalla det) vid första träningen. – Kulturkrock 1: Inget bugande innan man går in i lokalen. – Kulturkrock 2: Man får gå in på mattan när man vill– Kulturkrock 3: Inget bugande innan man kliver in på mattan– Kulturkrock 4: Man bara går från lokalen, inget bugande, och ok...

Förberedelse är 80% av jobbet. Även den längsta resa börjar med ett första steg

Förberedelse är 80% av jobbet. Även den längsta resa börjar med ett första steg. Jag vet att jag är sorgligt otränad. Grundkondition finns inte. Muskler är färskvara. Dags att styrketräna 3 dgr/vecka. Kliva upp 05.30 och göra armhävningar, situps, ryggresningar, knäböj, tåhävningar och rysshunden tills det är dags att dra till jobbet. Detta gjorde jag i december.