Sömnlös i Rudan ser inte ut så där, alls. Men som mental målbild är den rikigt bra. Väntar man hela livet på att allt skall falla på plats så faller det mesta snart ihop.
Men är man redo att våga så har man modet att misslyckas, och kom igen, är det inte vikigare att försöka än att smyga omkring i hemmets lugna vrå och önska att man vågat?
Det är ju inte riktigt min stil, så här är det full fart rakt in i kaklet. Hur svårt kan det vara, som jag sa en gång innan jag beställde en hamburgare (mer om det en annan gång, men större burgare har jag aldrig sett).
Dagen bjöd på jobb och strul så cykelmotivationen var på noll. Blev inte ens mer än 30 min solsken. Fick bli HIIT istället, med fokus på rygg och axlar. I morgon borde bli en vilodag, men jag är sugen på klassiska kränkningsintervaller så se upp på cykelvägarna runt västerhaninge imorrn.